Blek regnbåge över Irland?
Med rätta fick det mycket massmedial uppmärksamhet när Irland i en folkomröstning nyligen beslöt att tillåta homovigslar.
Tyvärr är regnbågen över Irland inte lika färgglad som man kan tro, ett exempel är att HBTQ-personer som arbetar som lärare lagligt kan diskrimineras och till och med avskedas. På Irland betraktas det nämligen inte som diskriminering om skolor avskedar, eller försvårar karriärmöjligheterna, för HBTQ-personer om det bedöms ske för att deras läggning underminerar skolans religiösa etos (”undermining the religious ethos of the institution”). I ett land med ett stort antal skolor som drivs av den katolska kyrkan innebär det ett reellt hot mot lärare som väljer att ”komma ut”. Det pågår ett arbete med att
ändra den nuvarande homofobiska skollagstiftningen men det handlar inte om att upphäva lagstiftningen, bara reformera den. Folkomröstningen på Irland innebär kanske inte den revolution som många hoppas på, utan det blir nog mer av en revoluform för att låna ett uttryck från ”Svea hund” av Hasse & Tage. Jag letade på Youtube efter just ”revoluform”-klippet men hittade det inte så ni få hålla till godo med en del av grodsketchen från samma revy istället.
I går hade jag svårt att somna trots att jag var trött och dessutom tog min sömntablett. Jag läste en lång stund och sen lyssnade jag på musik i mobilen utan att se minsta skymt av John Blund. Då övergick jag till plan B, som innefattade fil och müsli följt av en massa glass. Då hände det grejor! När jag ätit müslin och 
skulle gå ner i källaren och hämta glassen så kände jag plötsligt av sömntabletten, det var som att vara full utan sprit. Jag var redan inställd på glass så jag tryckte i mig fyra olika sorter (kakdeg, macadamia och två sorters choklad) innan jag gick upp och la mig. Då somnade jag som en klubbad säl.
Trots att jag sov väldigt bra när jag väl somnade så blev jag inte kvitt oron och ångesten från igår utan det har varit fortsatt uppförsbacke idag, inte ens på praktiken så lättade det. Jag hade dock en stund som kändes lite bättre. Det var när jag under lunchen slog ihjäl lite tid på CLAVIS, att sitta i caféet där har en väldigt avslappnande effekt på mig. Alla jobbiga känslor är tillåtna, alla har sina egna bekymmer men de är ändå empatiska. På CLAVIS slipper jag också den där pressen att vara en ”duktig” patient som jag ibland känner av när jag har kontakt med psykiatrin.
Trots att jag var ur slag så gav jag mig ändå på att försköna mitt kontor på Socialförvaltningen. Ända sen jag började där i september 2013 så har de på enheten sagt att jag gärna får sätta upp bilder och tavlor på väggarna. Jag har ändå inte riktigt vågat, det har känts som att jag utmanade ödet då, att jag på nåt sätt skulle förlora min praktikplats om jag gjorde mig för hemmastadd. När jag sen för några veckor sedan fick hem de foton och bilder jag haft på väggen på WSP så tänkte jag
att jag kunde sätta upp dem på Socialförvaltningen. I dag så kom bilderna äntligen upp. Jag satte upp alla utom en reklamskylt för irländsk whiskey, jag tänkte att alkoholreklam i Socialförvaltningens lokaler inte var så bra. 
Ett tag tänkte jag också låta bli att sätta upp ett foto på min irländske hjälte, Michael Collins. Han var drivande bakom grundandet och organiserandet av IRA när irländarna 1921 slängde ut britterna från 26 av 32 grevskap på ön. Efter lite funderande så kom han dock upp på väggen.
Jag hade den blommiga dubbelknäppta kavajen till praktiken i dag och som jag förutspådde i lördags så fick jag en massa positiva kommentarer. Även om de var förväntade så värmde de gott.
Efter praktiken tog jag mig till Kupan i förhoppning att det skulle förbättra mitt humör. Det gjorde det, den här gången också. Jag köpte ännu en hatt, en brun Mulberry som saknar hattband men det är lätt ordnat. Jag köpte också ett par stövlar, som är för små för mig. Det är inga riktiga cowboyboots utan mer som grova ridstövlar alternativt s.k. ”roper boots”. Orsaken till att jag köpte dem stavas fem kronor.
Jag har tittat på stövlarna ett tag (även fast de var för små) bara för att de verkade vara av så god kvalité. När de nu sålde dem för fem kronor så kunde jag inte låta bli. Jag ska putsa upp dem och sen måste det väl finnas nån i bekantskapskretsen som kan förbarma sig över dem. Jag gjorde ytterligare ett fynd men eftersom det ska bli en present till nån som läser bloggen ibland så kan jag inte skriva om det fyndet. Det är lite synd eftersom det är en sak som jag klurat på ett tag.
När jag kom hem från praktiken efter att ha plockat upp ungarna på vägen så kände jag verkligen hur stressande ”urlastningen” här hemma är. Det är för många saker som ska hända på för kort tid, att få ordning på både mig och ungarna samtidigt som jag ska säkerställa en stabil blodsockernivå hos oss alla. Det är då jag, allt för ofta, parkerar sönerna framför tv:n eller plattan så att jag kan ägna mig åt ”viktigare” saker, ofta bloggen. Det är skeva prioriteringar men det är lätt hänt när jag är trött och stressad.
Klumpen i magen som jag gått omkring med i dag har minskat lite nu under kvällen. Jag vet inte om det beror på Theralen och Oxascand, att jag nu satt mig för att blogga eller för att jag plockat fram glass.
Det är hur som helst skönt när de där vassa kanterna som strimlar själen trubbas av lite.
