När jag satt och läste i GQ i går kväll så såg jag plötsligt en bekant kavaj. I ett uppslag med kläder från 
BOSS fanns det en kavaj som var väldigt lik den ”Al Capone”-kavaj som jag köpte på Kupan för knappt två veckor sen. Jag var tvungen att plocka fram kavajen för att jämföra med bilden i GQ. Kavajerna var väldigt lika i färg och mönster (även om min ser mer randig än rutig ut på fotot till höger) och båda är BOSS-kavajer.
När jag fotade min kavaj inomhus så blev likheten i mönstret tydligare.
Det som främst skiljer dem åt är storleken på slagen och att kavajen i tidskriften kan knäppas även med mittenknappen och inte bara med den nedre knappen som på min kavaj. Skillnaden i knäppningen ger olika form på kavajerna, GQ-kavajen har en modernare skärning med en markerad midja. Har man en kropp som modellen i tidskriften så är nog den figurnära kavajen snyggare men med min kroppsbyggnad så tror jag att en rakare skärning är att föredra. Nåt annat som skiljer mellan kavajerna är priset. Kavajen i tidskriften kostar £430 och jag betalade 65 kronor för min kavaj. Så mycket snyggare är inte GQ-kavajen.
Jag hade problem att få till bilden på mig ovan. Jag hade ett par mörkblå byxor, liknandes modellens, när jag blev fotad men på bilderna så såg byxorna mer lila än blå ut. Jag brukar aldrig redigera bilderna i bloggen mer än att ljusa upp/mörka ner dem och kanske justera skärpan men nu 
gick jag in och försökte ändra lite mer i bilden. Jag lyckades inte få till en bra blå färg på byxorna men när jag färgade dem sepiabruna så såg det ok ut. Jag försökte också göra tröjan lite ljusare. Jag hade också spegelvänt bilden när jag först la ut den på bloggen (så att jag och modellen skulle ha väskan i samma hand) men min fru påpekade att både knäppningen och bröstfickan hamnade fel så jag vände tillbaka bilden igen.
I eftermiddags så var jag av nån anledning väldigt orolig. Jag provade andningsövningar, Theralen, planerade vad jag ska ha
på mig nästa vecka och jag vet inte hur många utkast till blogginlägg som jag kasserade – inget fungerade. Det som lugnade bäst var en metod som jag egentligen försöker vänja mig av med, att pilla bort plitor och sårskorpor från vänster axel och skuldra. Jag tror att beröringen och att det gör lite lagom ont frigör oxytocin i mig och det har en lugnande effekt. Nackdelen är en massa små sår som blodar ner t-tröjan och ger en massa ärr på axeln och skuldran. Ärren har väl ingen praktisk betydelse, annat än att skuldran förmodligen inte är tatuerbar längre men det kan jag leva med. Jag är dock lite kluven till hur jag känner inför att visa upp ärren på stranden i sommar. Jag vet att det är ju lite sent påtänkt att börja fundera på det nu men när jag har ångest så är frågan om hur jag ter mig på stranden till sommaren rätt lågt prioriterad.
Om några år så kommer dessutom barnen att börjar ställa frågor om ärren, de har redan frågat lite kring ärren som jag har på armarna (inte jättemånga men några, ärr och frågor alltså). Då har jag ljugit och sagt att jag rivit mig på buskar och bråte och än så länge så har de köpt den historien. Ganska så snart så kommer de vara stora nog att genomskåda den lögnen och då får jag försöka förklara nåt väldigt komplicerat så enkelt som jag bara kan.
Avslutningsvis till något lite lättsammare. Jag kollade upp ett telefonnummer på Hitta.se i dag och såg då 
att de hade information om det område som abonnenten bor i (de kanske har haft det länge?). Jag blev nyfiken på vad det stod om området häromkring så jag skrev in mitt telefonnummer. Enligt Hitta.se så är vi ett riktigt Centerfäste, 215 procent fler C-röster än genomsnittet. Bor vi på landet, eller bor vi på landet?
