Laxbuggarnas julshow

Förra veckan var en av mina sämsta på riktigt länge, den var inte ”depressionsdålig” utan det var stressen och den oro den genererade som jag kämpade med. Mycket av stressen, faktiskt den mesta, hängde ihop med lammslakten och den påföljande försäljningen av lammkött.

Sist jag bloggade så skrev jag att vi sålt sex hela lamm men sen dess har vi faktiskt sålt ett till, och ett av skinnen också. Det är bra att vi kunde sälja mer kött och skinn men det innebar ett inte oansenligt stresspåslag för mig. Jag har svårt att enkelt förklara varför jag blev så stressad av försäljningarna men när det gäller köttet så hänger det i varje fall delvis ihop med att jag var tvungen att plocka ihop en låda med ett lamm av det lammkött vi redan fryst ner löst (för att få plats med det i frysen).

Utöver lammbesvären så har jag även lyckats jaga upp mig över vardagliga saker som att bilen varit på verkstan, att jag och 13-åringen varit och handlat en vinterjacka och att sagda son och jag var inne i Halmstad och tittade på när hustrun och den yngsta sonen var med i deras dansklubbs julshow.

Oron jag känt under veckan har gjort att jag ramlat tillbaka i det orosrelaterade illamående jag led av sommaren 2014. Det innebär att så fort jag blir lite orolig så blir jag också illamående. Jag är dock bättre på att hantera det nu än jag var för fem är sen, trots illamåendet lyckas jag ändå göra en del saker medan jag 2014 blev väldigt begränsad av oro och illamående.

Tyvärr blir den kommande veckan inte särskilt lugn, hustrun ska iväg på konferens så jag får ta barnen själv en del, dessutom kommer svärmor ner och när hustrun kommer hem på torsdag kväll så har hon sällskap av amerikanska som är på besök. På fredag så ska hustrun och jag sen åka till Uppsala för ett litet firande av min stundande 50-årsdag. Jag är lite rädd att jag inte ska mäkta med resan, jag har dåliga minnen från en tidigare Uppsalaresa när jag inte kom längre än till Skövde innan jag fick ett psykbryt och klev av tåget och åkte hem igen.

Nu till något helt annat. Under de senaste veckans hundpromenader har jag noterat att nån gräver små hål i marken vid sidan om vägen.Jag har sett det på flera olika ställen, ofta är det ett par tre hål i närheten av varandra och så kan nästa hålkluster komma en kilometer bort. Hålen känns lite för små, och konstigt placerade, för att vara kaninhål men det kanske är sorkhål.

Avslutningsvis några andra promenadbilder jag tagit den sista tiden. Den sista bilden tillhör dock inte den kategorin, jag kallar det fotot ”Per Ols Per-Erik med svans” eftersom den föreställer en råtta som dränkte sig i fårens vattenbalja. Jag vet inte om det berodde på ett brustet hjärta eller på grund av att den nattgamla isen inte bar. Dog gjorde den i varje fall.

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

Google translate:

Arkiv
Länkar
The Pitti Peacock
Mr Porter gör en ironisk betraktelse av herrmodemässan Pitti Uomo.
Saoradh
För ett fritt och enat Irland - Nu!
Paul Smith
En intervju med en inspirerande människa och designer som gör snygga, bärbara kläder
Boxning
En rond som inspirerar mig – Ibland överträffar verkligheten Hollywood. Släng dig i väggen Rocky!
Blakemar Briars
Hur ett proffs gör en pipa
Aileen from Derry
Om vådan av att kliva in i fel bil
Gilla och dela
RSS
Följ via Email
Facebook
Google+
http://villblifrisk.com/laxbuggarnas-julshow/
Twitter
INSTAGRAM