För drygt en månad sen så gifte min fru och jag oss. Vi gifte oss i Belgrad när vi var och hälsade på vänner där. Det var en kort och enkel ceremoni som dock krävde en tolk och en del förberedelse i form av pappersarbete. Under vigseln så lästes en text av den serbiske författaren Dusko Radovic. Jag tyckte texten var väldigt bra, särskilt inledningen, här i engelsk översättning.
”A marriage is regulated by law only when it cannot be regulated differently; therefore, don’t let the law regulate your marriage, regulate it yourselves, in a more beautiful, more humane way than any law can provide for.“
Att jag tänker på det i kväll beror på att vi precis fått den engelska versionen av texten som lästes mejlad till oss. Det får mig att tänka på att vi hade en fantastisk vecka i Belgrad och hur saker kan bli.
Ett av våra bröllopsvittnen gick i samma klass som mig 1981-83 i Bagdad, Irak. Jag kommer ihåg att när jag åkte från skolan sista gången innan det var dags att åka tillbaka till Sverige, så tänkte jag ”de här människorna kommer jag aldrig träffa igen“. Så fel jag hade. Tack vare internet, ett udda efternamn och ett mejl ut i det okända så var en av de människorna vittne på mitt bröllop 30 år senare.
