Till hösten har hustrun och jag varit tillsammans i 29 år så vid det här laget känner vi varandra tämligen väl. Hustrun känner kanske mig lite mer eftersom hon suttit med på så många terapeutsamtal med mig och hört om min trasiga barndom och alla trauman jag genomlevt…
🙂 Allvarligt talat så kan jag nog citera Stefan Sundströms ”Latlåt från Farsta” när det gäller min uppväxt – ”Inte var min barndom alls så jävla dum som man kan tro
när man ser mig stå här hängande med läppen”. Häromkvällen blev det dock tydligt för mig att hustrun och jag stundtals lever i olika världar. Det som hände var att vi båda lättade på trycket genom att berätta hur stressande vår dag hade varit. Jag hade jagat upp mig över reparationen av en Zippotändare och över att det blev tajt med tid för bloggandet eftersom jag hade saker att göra härhemma. Hennes stress kom sig av att hon är mitt i ett 100-miljonersprojekt på jobbet…. Olika världar, jag önskar att jag förmådde ta mig in i hennes värld igen.
Nu har vi undersökt torpargrunden under hallen och där fanns allsköns bråte, trasiga badmintonrack, 
en trasig lampa, en väska, en telefonkatalog från 1970-71 för Harplinge kommun (innan den stora kommunsammanslagningen 1974) och även ett nummer av FIB-aktuellt.
Både hustrun och jag skrattade högt när jag drog fram det från grunden eftersom det ju inte var så länge sen jag bloggade lite om just ”Fibban”. Fram till i slutet på april hade jag inte nämnt tidningen alls på bloggen och plötsligt är den aktuell två gånger på en månad.
Ekorrmamman fortsätter att hålla sig kring fågelholkarna på logväggen men jag vet inte om hon sitter där för att det är en bra utsiktspunkt eller för att hon är på jakt efter ägg eller fågelungar. Hursomhelst så lyckades jag i varje fall ta ett lite skarpare foto än det jag visade i bloggen i förrgår.
Till sist Stefan Sundström med ”Latlåt från Farsta”. Den är kanon och förutom barndomsskildringen så beskriver han en gympalärare som kunde varit den jag hade på högstadiet. Att jag fortsatte med idrott efter att ha genomlidit flera år med honom är ett under.
Inte var min barndom alls så jävla dum som man kan tro
När man ser mig stå här hängande med läppen
Små snälla tanter och grå gubbar hängde upp små tomtebon
I små lådor som slängts ut allt över slätten
Men sjöarna och skogarna de låg där tätt intill
På ett annars kargt och klippigt Södertörn
Ett elljusspår för joggare ledde bort från all betong
Till majdagens konsert med fågelkör
Och mamma sa
Ta ledigt i dag
Åk ut och fiska så blir du glad
I skolan stod ett kronvrak, en jumpalärare
Han hävde sig på tå och kommendera
Min sista ambition att bli en fotbollslirare
Tog han ur mig och den kom ej tillbaks nåt mera
Och jag skaffade migrän för att komma därifrån
Jag spydde och jag snorade och hulka
I skogen gick jag för mig själv det är nog därifrån
Jag fått min lust och längtan till att skolka
Och mamma sa
Ta ledigt i dag
Åk ut och fiska så blir du glad
Syrrans kille han var ball han
Där fick man göra som man vill
I hans kvart högt upp på berget norr om Farsta
På väggen hängde Che och han drack öl och jag drack te
Och jag tjatade på honom om att jag måste få smaka
Jag minns smaken utav frihet när vi fiskade en natt
Tusen TV-apparater stod och lös
Från husen bortom träden där vid stranden där vi satt
Ja, jag vill vara där i skogen fri och lös
Och mamma sa
Ta ledigt i dag
Åk ut och fiska så blir du glad
