Den första rosa skjortan
I dag har jag lagt undan den allra första rosa skjorta jag köpte.
Jag har slutat använda den och gått vidare till andra rosa skjortor. Den är fortfarande fräsch så jag ska lämna in den på Röda korset. När jag köpte den på Myrorna för flera år sen så var jag inte säker på att jag skulle våga ha den på mig. Det vågade jag, och rosa har, tillsammans med lila,
blivit min favoritfärg på skjortor (även om jag kanske inte använder så mycket rosa skjortor den här årstiden).
Jag googlade ”män och rosa skjortor” och fick rätt många träffar, väldigt många var från 2011.
Frågan om män och rosa skjortor verkar ha varit aktuell då. Det är inte omöjligt att jag uppmärksammade den diskussionen och beslöt mig för att testa rosa, för det var ungefär då som jag köpte skjortan.
I dag har det varit Julmarknad i Getinge. Vi har inte varit på marknaden men vi åkte ner på eftermiddagen när åttaåringen, och hans blockflöjt, skulle vara med i Musikskolans konsert. Han och hans kompisar var jätteduktiga när de spelade flöjt!
Jag var lite orolig för hur det skulle låta men det lät riktigt bra. Sonen tyckte att det var jätteroligt och det var ju huvudsaken.
När vi ändå var nere i byn så gick vi till Konsum och tittade på dagisbarnens pepparkaksutställning. Yngste sonen har varit med och byggt den här pepparkaksbron.
Även om den är lik stenbron i Getinge så är det inte den utan det är bockarna Bruses bro (som framgår av bockarna och trollet).
Det är bra när det händer nåt på helgerna. De har annars en förmåga att bli jobbiga för mig. Även när allt flyter på här hemma så känner jag mig ofta trängd och stressad. Jag går nästan hela tiden omkring och är spänd och småirriterad. Det är jobbigt både för mig och för min omgivning.
När det känns som om jag inte orkar med att vara hemma så funderar jag på om jag borde be om att bli inlagd. Tidigare har det ofta fungerat som en väldigt bra avlastning för mig att ligga inne en vecka, men någonstans tar det ändå emot att be om att bli inlagd. Även om jag får komma till avdelning 19
så innebär det att jag hamnar i en obekant och lite otrygg miljö. Det finns inte heller nån garanti för att jag får ett enkelrum utan sannolikheten är stor att jag måste dela med nån och det vet jag att jag tycker kan vara jobbigt (även om det förmodligen är jag som stör en eventuell rumskamrat mest med mina snarkningar). Det känns också alltid som att jag lämnar min fru i sticket när jag är inlagd. Sist men inte minst, så kan jag inte blogga om jag är på psyk. Det kanske låter som en bisak men det är faktiskt nåt som påverkar hur jag ser på en inläggning. Om det sen är bra eller dåligt att bloggandet är en faktor i den ekvationen får andra bedöma.
Svärmor har varit här veckan som gått (hon åkte idag) så då hade ju min fru inte behövt vara ensam med barnen om jag legat inne. Jag hoppades dock att ljusterapin skulle ha en snabb effekt så jag bad inte om att få bli inlagd under veckan (som jag hade starka funderingar på förra helgen). Jag är dock mer tveksam till ljusterapins effekt en vecka senare. Jag får ta en dag i taget och se hur det känns.
Vi skaffade ju nyss katt och nu håller vi på att få ett ”husdjur” till. Min fru, barnen och svärmor var på Universeum i Göteborg i måndags och då köpte yngste sonen ett dinosaurieägg. Det behöver inte ruvas, utan behöver bara ligga i vatten för att kläckas. Nu har det legat i blöt några dagar och kläckningen har påbörjats, det ser ut att bli en stor krabat.
