“Devil Anse”
Den som följer bloggen kanske minns att jag hade problem med en skadad stortå i
somras. Jag slog i tån två gånger under olika löprundor och efter det var den väldigt öm väldigt länge. Nu har jag problem med samma tå igen, samma typ av smärta på samma plats på tån, men jag kan inte erinra mig att jag slagit i den. Oavsett vad jag gjort så är tån svullen, röd och öm. Smärtan gör att jag har dragit ner på promenerandet med Betty, hon får givetvis komma ut och röra på sig men det har blivit lite kortare rundor de senaste dagarna.
Nu till något helt annat – jag är en person som tenderar att brinna väldigt starkt för saker och ting för att sen kanske brinna ut och tappa intresset helt. Det stämmer inte på alla mina intressen, Irland har jag ju brunnit för i över 30 år, men det stämmer på många. Det senaste intresset jag släppt, mer eller 
mindre, är kläderna och att sy. Visst, jag tycker fortfarande om att se proper ut utanför hemmet men jag har inte samma engagemang för det som för ett år sen. Jag har definitivt inte kvar glöden för kläder och att sy men trots det så kan jag sakna den emellanåt. Klädintresset stimulerade min kreativitet och fick mig känna mig starkare, kläderna var ju som en rustning jag satte på mig som gjorde det lättare för mig att möta människor och interagera med dem. Att jag nu inte har samma engagemang för kläder och sömnad känns ibland lite som att jag slängt en krycka jag stött mig på trots att jag fortfarande haltar och faktiskt skulle behöva stödet. Piprökning och pipsnideri har visserligen delvis ersatt intresset för kläder och att sy men piporna är huvudsakligen ett solitärt intresse medan kläderna, trots att sömnad också var nåt jag gjorde ensam, hjälpte mig i mina sociala kontakter.
Apropå pipsnideri så håller jag precis på att avsluta en pipa som Kevin Costner inspirerat mig till att
göra. Den gode Kevin är kanske inte känd som nån piprökare men i en amerikansk teveserie baserad på fejden mellan familjerna Hatfield och McCoy 1863-91 så spelade han huvudrollen som den piprökande William Anderson ”Devil Anse” Hatfield. Den pipa han röker som rekvisita i filmen har blivit så populär att modellen numera kallas för en ”Devil Anse” och nu har jag snart en egen, inte lika lite och nätt som Costners men ändå.
