Så fort mina dagliga rutiner rubbas blir jag väldigt stressad och trött. Det blev tydligt i går när bil och 
släp skulle till verkstaden på morgonen och hästarnas skos på eftermiddagen. Det är inga komplicerade saker och jag gör ju egentligen inget, kör ner bilen och plockar in hästarna, men det sabbar ändå mina vardagsrutiner och slår undan benen på mig.
Efter aktiviteterna igår var jag extremt trött men eftersom hustrun skulle iväg på kvällen så fick jag ändå stå för matlagningen. En gång i tiden tyckte jag att det var roligt att laga mat men numera är 
det mest ett stressmoment och en plåga. För att göra matlagningen så snabb och enkel som möjligt valde jag att tillaga allt i ugnen och att bara improvisera och inte behöva läsa innantill och följa ett recept. Resultatet blev ”vitlöksspäckad lax och honungsmarinerade 
rotsaker” och som sås till hade jag srirachamajonnäs. Jag tyckte att maten blev god men jag tror att sönerna tyckte det var för mycket rotselleri och för lite potatis bland rotsakerna.
Idag följde jag inte heller riktigt mina vanliga rutiner eftersom jag hade en läkartid på eftermiddagen. På grund av corona så skedde mötet via telefon men för att hustrun skulle kunna vara med (jag vill ha med henne i alla läkarkontakter som rör min psykiska hälsa) så åkte jag in till hustruns jobb och så tog vi läkarsamtalet tillsammans där. Samtalet var väldigt odramatiskt och vi var överens om att fortsätta min medicinering som vanligt.
Min plan var egentligen att göra några ärenden i samband med att jag åkte in till Halmstad för 
läkarsamtalet men jag var så trött efteråt att jag åkte raka vägen hem och la mig på soffan en stund. Efter att ha vila så lavade jag ved i en halvtimme. Vedlavandet framskrider jättebra och jag tycker att det känns fantastiskt bra, veden brukar annars stressa mig kopiöst på våren men inte så i år.
Till sist ett “svävande” höstrå som jag såg när jag nattade hästarna häromkvällen.
