När jag bloggade på HP för några veckor sedan så stressade jag upp mig en del. När jag blir stressad och får ångest så känner jag ofta ett tryck över bröstet. Nu började hjärtat också slå ”dubbelslag”. Det har hänt tidigare när jag varit pressad och mått dåligt. Den här gången har det dock inte slutat fast saker och ting lugnat ner sig. Jag har inte varit jätteorolig men lite obehagligt är det när hjärtat ”studsar” till i bröstet, särskilt när det håller på i flera veckor (inte konstant men ofta). Även om jag fortsatt leva som vanligt, t.ex. har jag tränat på, så har jag känt mig lite osäker.
Idag gick jag därför till vårdcentralen i Getinge. De lyssnade på mig, tog ett EKG och lite blodprov.
Det första doktorn sa när hon kommenterade EKG:t var att det såg mycket bättre ut än det gamla som fanns i journalen. Jag förstod inget, när hade nån tagit ett EKG på mig tidigare? Sen sa hon att det var taget på Akuten. Då kopplade det. Med tanke på vad jag stoppat i mig innan de tog det EKG:t så har jag inga svårigheter att förstå att det här såg bättre ut.
Oavsett tidigare EKG:n så såg det som togs i dag bra ut. Det fanns dock tydligen nån liten ”störning” så jag fick en remiss till sjukhuset för att göra ett arbetsprov. Doktorn hade dock inga farhågor för att hjärtat skulle ”packa ihop” som hon så poetiskt uttryckte det.
Doktorn var en AT-läkare så jag kände mig trygg. Jag har fått för mig att AT-läkare är noggrannare än ”vanliga” läkare, att de hellre kollar en sak för mycket. Det hade jag gjort om jag var nyutexaminerad. Dessutom var hon från Norrland, det finns nåt väldigt tryggt i norrländska. Det låter empatiskt och förtroendeingivande i mina öron.
Jag tänkte att jag skulle vara lite ledigt klädd när jag var hos doktorn så jag tog på mig jeans. Nuförtiden har jag jeans väldigt sällan. När jag tog på dem och knäppte kunde jag konstatera att det gick att utan problem. Jag är tillbaka till storlek 34, efter flera år som en 36:a på gränsen till en 38:a. För att inte utmana ödet så låter jag dock extraknappen som jag satte dit sitta kvar.
Jag är väldigt glad att jag inte fått besök när jag skrivit det här. Jag håller nämligen på att behandla ett ömmande knä med TNS (svaga el-pulser) medan jag skriver. Det känns som om situationen lätt skulle kunna missförstås. Jag vet vad jag tänkt om jag sett nån sitta med byxorna nere vid fotknölarna framför datorn…..
