Min fyraåring fyller fem idag. Jäklar vad tiden går fort. Jag tycker inte att det var länge sen vi kom hem från BB med honom, det är kanske nåt alla föräldrar känner, hela livet.
Vi har haft ett ganska stillsamt firande, bara min fru, jag och storebror. Femåringen(!) valde kvällsmaten så det blev kinamat. Det väljer både han och brorsan varje gång de fyller år. Vi har frossat i vårrullar, friterad kyckling med sötsur sås, stekta nudlar och wokad kyckling. Gott men ganska flottigt.
På söndag blir det ett litet kalas med några kompisar från dagis, en av våra bästa vänner och mormor förstås. Hon kommer alltid hit när pojkarna fyller år. Hon bor 40 mil bort så det blir ju inte en tur över dagen men hon kommer varje gång. De senaste åren har jag inte orkat med barnens kalas utan då har mormor (och den bästa vännen) klivit in och hjälpt min fru att ordna saker och ting. I år tänkte jag göra ett försök att vara med. Vi får se hur det går, blir det mer stoj och stök än jag mäktar med så går jag undan.
Vi har flaggstång på tomten men vi brukar flagga väldigt sällan. Det är bara på födelsedagarna och Irlands nationaldag som det flaggas. När jag fyllde 40 så fick jag en irländsk flagga i present så jag kan flagga på riktigt den 17:e mars. Nåt som brukar utmärka våra flaggdagar är frånvaron av vind, vilket är lite märkligt eftersom det nästan alltid blåser här annars. 
Hissar jag flaggan så mojnar det. I morse var det samma sak. Fram på eftermiddagen kom det dock några vindpustar så jag var ute med kameran och förevigade ögonblicket.
När jag skulle ta ner flaggan (i mörkret eftersom jag glömt bort att den var uppe) så kärvade linorna, eller så har de trasslat in sig på nåt sätt. Hursomhelst så fick jag inte ner flaggan. Den får vara hissad över natten så får jag göra ett nytt försök i morgon. Om flaggan får sitta några dagar till spelar ingen roll för mig, bara jag får ner den tills på måndag då den irländska flaggan ska upp.
Jag hämtade barnen på fritids och dagis idag. När vi kom hem och svängde in på gårdsplanen så såg vi en glada som cirklade över gården.
Barnen kastade sig ur bilen och rusade till baksidan för att mota in hönsen. Det behövdes dock inte eftersom hönsen redan dragit sig tillbaka för natten. Vi behövde bara stänga luckan till hönshuset efter dem. Det var roligt att se pojkarnas engagemang för hönsen. På väg in efter ”Operation Rädda hönsen” lekte barnen att de var tuppar som försvarade sig mot en attackerande glada. Jag tror att de kanske överskattade tuppens förmåga att försvara sig och sina hönor.
