En aggressiv kille?
Idag så lät jag valet av huvudbonad styra mitt klädval. Jag har en svartvit pepitamönstrad keps som jag tycker är snygg men sällan använder. Dagens utstyrsel är ett försök att anpassa klädseln efter 
kepsen. Jag hade velat ha ett par svarta boots till kläderna men fick nöja mig med ett par jodhpurs.
Ofta när jag berättar för nån att jag har en sandsäck hemma som jag brukar slå på så får jag kommentaren att ”det är väl ett bra sätt att få ur sig aggressionerna”. För mig är boxning för mycket teknik för att aggressioner ska få nåt stort utrymme.
Jag tycker inte att jag är att betrakta som en särskilt aggressiv person men en plats, en ganska olämplig sådan, där aggressivitet kan dyka upp hos mig är i bilen. Det handlar inte om nån ”road rage” där jag blir förbannad på medtrafikanter utan jag får ibland en överväldigande lust (en försenad stressreaktion tror jag) att gasa på 
rejält och börja busköra mellan bilarna framför, kanske preja dem lite. Ganska olämpligt beteende i trafiken.
Jag har aldrig haft nåt problem att ignorera känslorna men ibland när jag hållit tillbaka aggressionen/stressen så släpper jag ut den genom att köra fort sista biten hem. Hemmavid så finns det en bit väg som är öppen, någorlunda rak och helt saknar bostäder. Risken för en hastighetskontroll där bedömer jag dessutom som obefintlig. Där kan jag ”lufta” Forden, det är förvånansvärt mycket krut i den. Risken att det ska hända nåt när jag buskör är liten, men visst, klev det plötsligt ut ett vildsvin från åkern så skulle det kunna smälla rejält. Oavsett riskerna med beteendet så blåser det i varje fall ut en hel del aggressivitet och stress ur systemet på mig.
Förra veckan så började jag se den verklighetsbaserade ”The road to Guantanamo”.
Den är bra men de brittiska killarna som till slut hamnade på Guantanamo (trots att de var oskyldiga civila) verkar i mitt tycke ha varit mer än lovligt korkade. De var nån slags ”krigsturister” och hamnade på fel ställe i Afghanistan, greps och lämnades över till amerikanarna. Deras naivitet rättfärdigar givetvis inte jänkarnas uppförande och Guantanamo (det finns väl inget som gör det) men att de råkade illa ut berodde delvis på dem själva.
Innan ”The road to Guantanamo” började så visades en trailer för en film av John Turturro, ”Romance & cigarettes”.
Den har helt gått mig förbi men efter att ha sett trailern så är jag helt såld på filmen. Som tur var mindes jag att jag bläddrat förbi den bland dvd:erna hos nån av secondhandbutikerna jag frekventerar. Efter lite letande så hittade jag den idag på Kupan (var annars). Jag hoppas att jag och hustrun kan se den nån kväll i veckan.
