En elak pappa

I morse så kände jag mig som en mycket elak pappa när jag lämnade sexåringen på dagis. Sonen ville verkligen inte dit, han ville bara vara hemma. Efter att gråtande ha klamrat sig fast vid mitt ben så släppte han till slut taget och gick in på avdelningen när jag lovade att hämta honom tidigt och låta honom se ”Hjälp! Jag är en fisk” när vi kom hem. Dagispersonalens lockrop om att de skulle ta fram iPaden bidrog säkert också till att lösa upp knutarna kring lämningen

Idag har jag använt en skjorta som jag hämtade hem från Ragtime igår. Av nån anledning så var man i Göteborg inte intresserad av min rosa J.Crew-skjorta. Jag tycker den är väldigt snygg och eftersom den passar mig storleksmässigt så får den flytta in i klädkammaren. En annan rosa skjorta får flytta ut.

Utöver skjortan så hade jag med mig en hatt och en lammullströja tillbaka från Ragtime. Lammullströjan (från Johnstons of Elgin) kan jag inte göra nåt med, den är alldeles för liten för mig så den ska jag försöka hitta ett nytt hem åt. Hatten var också alldeles för liten, storlek 56 och jag har 59 men hattar kan jag göra större. Först plockade jag loss svettbandet och sen ångade jag hatten och drog ner och töjde den över en ridhjälm. Det hjälpte, så nu har jag en svart hatt till. Det var lite synd att behöva ta ur svettbandet ur hatten eftersom det var fräscht och gav information om hattens ursprung. Tyvärr går det inte att töja hatten om svettbandet sitter kvar så jag kände mig nödgad att använda drastiska metoder.

Kläderna jag hade på mig idag gjorde mig glad och nöjd med mig själv. Jag tyckte jag såg somrig ut, dessutom känns kläderna väldigt personliga eftersom jag sytt om dem. Kavajen har kortats, västen är en f.d. kavaj och byxorna har smalnats av och fållats. Det är inga avancerade ingrepp men jag tycker om att jag har gjort dem själv, utan hjälp. Därav glädjesprånget (ni anar inte hur många kort jag var tvungen att ta med självutlösaren innan jag var nöjd med tajmingen och utförandet i hoppet. 🙂 ).