En piprökande kinesiska
I går tittade äldsta sonen på en dokumentär om ett område i Kina med mycket speciellt klimat. Området, Yunnan, ligger en bit upp i Himalaya men de långa dalgångarna som finns där får varm och fuktig luft
att blåsa upp söderifrån och det gör att det finns regnskog i Yunnan på mycket höga höjder. För att enkelt kunna ta sig över de strida floder som rinner i botten på dalarna så har befolkningen spänt upp linor tvärs över dalarna och sen krokar de fast sig i en lina och glider längs med repen. De fraktar både människor och djur på det sättet och nåt som skulle vara ett hisnande äventyr för de flesta av oss verkar vara vardagsmat för lokalbefolkningen, till och med så mycket vardagsmat att de ger sig på att röka pipa under glidturen. Är mycket imponerad av både pipan och damen som röker den! Nedan finns sekvensen med flodpassagen.
I går när jag satt i drängkammaren och rökte så blev jag lite rastlös och började vanka fram och tillbaka
därinne, jag tog mig också för att rota i de skåp och lådor som finns där. I en låda hittade jag ett paket med spik för att fästa plåttak med och den spiken innebar en stor lättnad för mig. Inte för att jag behöver takspik utan för att spikskallarna var rödbruna. I många år har jag varit 
stressad över att skallarna på de spikar som håller taket på magasinet på plats verkar ha rostat men nu inser jag att de ser rostiga ut eftersom de är målade i den färgen. Ännu en sak jag oroat mig för i onödan.
När jag tröttnade på att vanka runt i drängkammaren så gick jag ut på gårdsplanen och försökte ta en självis med hjälp av glansen hos hustruns bil. För att förtydliga lite av vad jag hade på mig så tog jag en riktig selfie också.
Jag tycker jag matchade mina kläder riktigt bra med det röda på magasinet och den höstfärgade kastanjen i bakgrunden. Som ni nog gissat är pipan ett hemmabygge.
