Igår klippte jag gräset hos vår äldre granne, han med sportkanalerna, och efter klippningen så stannade jag och såg Sveriges match mot USA I damernas fotbolls-VM. I pausen plockade vi fram fikat, jag
bidrog med räkmackor och lättöl och han med kaffe och fikabröd. Vad det gäller fotbollen så tycker jag att USA var det klart bättre laget, Sverige verkade stressat och hade enormt svårt med passningsspelet. Bättre lag eller inte, USA lyckades dock inte vinna matchen utan förlorade på straffar efter förlängningen. Jag klarade inte av att se svenskorna slå sina straffar utan var tvungen 
att lämna rummet när det var deras tur. Jag stod därför och tittade ut över en åker när Lina Hurtig med mycket möda och stort besvär lyckades slå in den avgörande bollen.
När matchen var slut så satte jag mig på gräsklipparen och rullade hemåt i det tilltagande regnet. Det
hade varit uppehåll på förmiddagen och lantbrukarna hade tröskat för allt de var värda men nu fick de ge sig. Tyvärr lär det dröja ett tag innan det blir tillräckligt torrt för att tröskningen kan återupptas.
När jag kom hem så upptäckte jag att vi inte hade nåt internet och efter lite luskande så förstod jag 
att det även gällde en stor del av Halmstads kommuninnevånare – det kommunala internet-bolaget, Halmstads
stadsnät, hade tydligen förlorat uppkopplingen för en majoritet av sina kunder. Det har tagit en väldig tid för dem att få igång nätet igen och under tiden har deras kommunikation med de drabbade varit väldigt bristfällig. Gårdagen och dagen har verkligen blivit påverkade och rumphuggna av it-problemen och jag har reagerat med att bli väldigt stressad. Jag har nog inte insett hur mycket av mitt liv jag lever på nätet. Jag saknar musiken, mina dagliga rutiner gällande tidningsläsande och bloggen samt en del sociala kontakter jag har (främst via Reddit).
Uppkopplingen har ännu inte kommit tillbaka, jag bloggar det här genom att spegla mobilens surf till 16-åringens laptop. Jag begriper inte hur det går till men han hjälpte mig. Jag befarar att det kan ta dagar innan idioterna på Halmstads stadsnät får igång internet igen. När allt väl funkar ska det bli intressant att se vad följderna blir för Halmstads stadsnät, det är en rätt allvarlig sak att internetuppkopplingen försvinner för nästan en hel kommun i flera dagar. För min del ser jag gärna en offentlig prygling på Stora torg 
av de ledande cheferna i bolaget. Min bild av Halmstads stadsnät var redan innan att det är ett inkompetent, och faktiskt korrupt, kommunalt bolag som borde ha lagts ner för länge sen. Ska dess chefer piskas på torget så borde dock kommunledningen utsättas för samma behandling eftersom de hållit bolaget under armarna genom olagliga transaktioner (det har slagits fast i domstol, ända upp i högsta instans). Det var faktiskt centerpartister som var drivande i olagligheterna vilket gjorde att jag valde att vända mitt forna parti ryggen i det senaste valet.
Igår eftermiddag kom 14-åringen hem från det lyftarläger han varit på i helgen. Lägret var ett samarbete mellan Tyngdlyftningsförbundet, Styrkelyftningsförbundet och Eleiko (ett Halmstadföretag som tillverkar styrketräningsutrustning). Sonen verkar ha haft en bra helg och han satte bland annat nytt personligt rekord i marklyft – han fick upp 125 kilo. Pojken är stark!
I morse väcktes både jag och hustrun av att hundarna skällde som vansinniga och när jag gick ner för att kolla vad det var så stod där en kvinna och knackade på dörren. Det visade sig att två hästar var 
på rymmen och hon undrade om det var våra. Det var det inte men hustrun följde med henne och hämtade hit hästarna och ställde dem i varsin box i stallet. Vi insåg snart att hästarna inte var härifrån för vi kände inte igen dem. Hustrun la upp en efterlysning i några grupper på Facebook samt ringde polisen. Sen ringde hon en granne som har hästar och efter lite diskuterande kom de fram till att hästarna förmodligen kom från Fäberga som ligger knappt fem kilometer bort. Jag trodde mig veta vilken gård det var så jag körde dit men väl där så öppnade ingen när jag bankade på dörren. Jag ringde hustrun för att berätta men de sa hon att Fäberga-folket redan var hos oss. Nån de kände hade sett inlägget på ”fejan” och ringt dem och sen hade vi kört om varandra. De lastade hästarna och åkte hem till sig.
När jag gick morgonpromenaden med hundarna idag så fick jag syn på två rådjur (get med kid) på en grusväg en bit
bort. Vi gick närmare utan att hundarna fick korn på rådjuren, som hade stenkoll på oss.
Efter en stund kom grannen körandes och då stack rådjuren, först på grusvägen men sen ut i åkern. När bilen passerat vände de dock tillbaka till vägen, följde den en bit innan de smet in i en av våra hagar.
Till sist ännu en bild på mig och hundarna i soffan. Sigge är uppenbarligen en knähund.
