Trots att jag har stort utbyte av min piprökning så tycker jag nog i grund och botten att samhällets 
kritik och åtgärder för att minska tobaksrökningen är befogade. Det hindrar mig dock inte från att känna mig belägrad och under angrepp från samhället i dess iver att utrota tobaksplågan.
Jag tycker att det är lite komiskt att jag känner på det viset för innan jag började med piprökningen så hade jag en nog en inte så lite nedlåtande attityd gentemot cigarettrökare som hävdade att de var förföljda av samhället genom skatter, varningstexter och rökfria zoner.
Det just jag upplever som mest hotfullt med kriget mot tobaken (som samhällsekonomiskt är helt berättigat) är möjligheten att jag en dag inte kommer kunna köpa piptobak som jag vill. Att köpa tobak handlar ju dels om priset men också om tillgängligheten. Piptobak, och jag antar att samma sak gäller cigaretter och snus, är svindyrt i Sverige och dessutom är utbudet ganska klent. Jag försöker runda de problemen 
genom att köpa tobak på internet även om det inte riktigt är tillåtet (om man inte skattar för det vid införseln men då blir det ju genast svindyrt).
Nu verkar dock internethandeln med piptobak vara hotad på sikt, i vissa länder (t.ex. Storbritannien 
och Danmark) får tobakshandlare redan idag inte skicka tobaksvaror utanför landets gränser (pipor går bra) och liknande lagar är på gång i flera länder. I USA utreder FDA (Food and Drug Administration) möjligheten att fördyra tobaksvaror generellt men även möjligheten att helt förbjuda handel med tobak på nätet. Så för den som är oroligt lagd finns det skäl till oroa kring den framtida möjligheten att införskaffa tobak via internet.
Den här oron gör en del av oss piprökare till ”preppers” eftersom vi försöker förbereda oss för tobakshandelns undergång (och kanske även ett totalförbud) genom att bunkra tobak, hur mycket avgörs oftast av storleken på vår plånbok. Det finns en hel del piprökare som på allvar har ambitionen att på några års sikt få ihop en tobakskällare som ska räcka livet ut. En aspekt som underblåser viljan att lägga tobak på hög är det faktum att en hel del tobak vinner på lagring, precis som vissa viner blir de sorterna mjukare och mer smakrika med åren.
Eftersom jag håller med olyckskorparna bland piprökarna som tror att det i framtiden kommer bli både dyrare och svårare att få tag på piptobak så försöker även jag att bunkra. Jag har dock inga som 
helst möjligheter att få ihop en tobakskällare som räcker livet ut. I dagsläget har jag kanske 1,5 kilo tobak undanstoppat men om jag utgår ifrån att jag blir 70 (förhoppningsvis blir jag äldre än så, rökningen till trots) så skulle jag med nuvarande tobakskonsumtion behöva samla på mig ytterligare 20 kilo tobak för att klara mig livet ut. Räknar jag på vad en sån tobakskällare är värd utifrån i nuvarande svenska priser hamnar jag på drygt 114 000 kronor! Med tyska priser stannar värdet på knappt 53 000 kronor och i USA blir kostnaden för införskaffandet av en sån tobakskällare 39 500 kronor.
Utöver att grubbla över en framtida tobaksbrist så har jag också ägnat dagen åt att oroa mig för ett av måndagens lamm. Det lamm som var svagt redan när det föddes har aldrig riktigt kommit igång, har haft det svårt att orka ställa sig upp och dia. Natten till idag så blev det ännu svagare och i morse tog vi in det i huset för att hålla det varmt, vi började även ge det lammnäring varje timme. Det repade sig lite (tack vare Bettys ömma omvårdnad?) så jag satte ut det till mamman igen men har fortsatt att ge det lammnäring varje timme.
Lammet är 
piggare nu än i morse men frågan är hur det klarar nattkylan. Vi har lånat en värmelampa och hängt i lamningsboxen och jag hoppas det lilla livet begriper vad den är till för, om inte så får lammet sova i inomhus i natt och så får vi gå upp och mata det varannan timme (det måste vi nog oavsett…). Bökigt men jag vill inte att vi ska förlora ännu ett lamm.
Jag känner att årets lamning verkligen tagit på mig, dels var den väldigt utdragen och dels fick den en sån tråkig avslutning. Jag har inte mycket ork för nåt just nu. Vedlavning, staket och annat kommer få vänta lite innan jag orkar återuppta de verksamheterna.
Jag rundar av med en liten filmsnutt på vår igelkott.
