En sann optimist
Först vill jag börja med att be om ursäkt till er som kommenterat på bloggen de senaste månaderna – jag har inte svarat och det är väldigt oartigt av mig. Tidigare fick jag alltid ett mejl när nån lämnade en kommentar men den funktionen verkar ha fallit bort när vi uppdaterade hemsidan i våras. Det finns 
en ikon på bloggen som visar om nån kommenterat men den är liten och eftersom jag inte får så många kommentarer så har jag ingen rutin att kolla den. Jag ska vara noggrannare med det i fortsättningen.
Vi har ingen extremvärme men det är varmt nu, och torrt. Gräsmattan bakom huset börjar gulna och den bakom logen är verkligen gul. Tyvärr är inget regn i sikte så jag tror att oron för en torka som den
2018 börjar sprida sig bland bönderna i bygden och de som kan bevattnar vallar och grödor.
Igår hade jag båda hundarna med mig när jag rökte kvällspipan, Betty lös och Sigge i en lina. Betty
bara softade medan Sigge tuggade på träbitar han tidigare burit hem från vedbacken. Planen är att han ska få passivitetsträning när han håller mig sällskap och det får han inte riktigt om han tuggar på pinnar men jag tyckte det kunde vara en lagom distraktion första gången han var med. Det distraherade dock inte tillräckligt när några grannungar
började spela fotboll i närheten, deras tjo och tjim fick Sigge att börja skälla och sen kunde han inte riktigt lugna ner sig så efter en stund stoppade jag in honom igen. Betty fick vara kvar ute eftersom hon tog det hela med ro.
Steglitserna fortsätter att gäcka mig. Under förmiddagens promenad var det två stycken som flög 
framför mig och hundarna i 500 meter men de höll sig hela tiden 
utom bra fotoavstånd. Mycket retligt. Strax innan jag såg steglitserna så visade Sigge vilken optimist han är när han började hoppa efter en kaja som satt på en elledning. Sigge är spänstig men så spänstig är han inte.
Igår eftermiddag var hundarna och jag upp på en kulle i närheten där det finns en gammal 
bronsåldersgrav. Den är söndergrävd av grävlingar men den syns fortfarande som en upphöjning högst upp på kullen. Vore det inte för alla träden så skulle den synas 
på långt håll. Jag tror att graven är bebodd just nu för en del av hålen såg välanvända ut.
Dagens eftermiddagspromenad blev kort för Sigge ville inte gå. När vi gick iväg så högg han en träbit han gnagde på igår och den ville han inte släppa utan med jämna mellanrum la han sig ner och skulle 
gnaga på den. Efter en stund frågade jag honom om han ville gå hem istället och då vände han och började trava hemåt. Betty protesterade inte det minsta.
