Jag vet inte om nån noterade det men gårdagens blogginlägg var lite knackigt, absolut inte ett av mina bästa. Orsaken till det var att jag var stressad och på ett dåligt humör när jag skrev det och det i sin tur berodde 
på två saker. För det första så var min ögonbrynspiercing inte alls glad, röd och irriterad (det som blänker på fotot är droppar av saltlösning) och för det andra så hade ett pucko, ett danskt jävla pucko dessutom, påstått att jag var en lögnare på Reddit.
Vad det gäller piercingen så måste jag ha kommit åt den när jag sov för det röda var där när jag vaknade på morgonen igår och den såg okej ut när jag la mig kvällen innan. Det som är problematiskt med irriterade piercingar är att många tenderar att migrera ut (väldigt vanligt på ögonbryn) om de blir irriterade eller infekterade. Det innebär helt enkelt att kroppen stöter bort dem och att de så småningom lossnar och efterlämnar ett ärr. Jag är väldigt glad i alla mina piercingar så vill jag verkligen inte att det ska
hända. Jag behandlade ögonbrynet koksaltsprej några gånger under gårdagen och i morse så såg ögonbrynet bättre ut.
Puckodansken, tror i varje fall det var en dansk, kommenterade en av mina bilder och menade att jag
bara poserar och inte alls jobbar i tweedkavaj (avfärdade mina bildbevis). En dåre på internet är väl egentligen inte så mycket att bry sig om men det stör mig när folk påstår att jag är en lögnare och att jag bara poserar. Man behöver inte tycka om mig, min stil eller sättet jag lever mitt liv, det är helt okej men när nån anklagar mig för att ljuga blir jag förbannad – vilket framgick av mitt svar. Det blev ingen omfattande korrespondens men irritationen satt i hela dagen. Jag har nog egentligen för tunt skinn för att vara aktiv på sociala medier fast å andra sidan så kan man med visst fog hävda att jag är för ömskinnad för livet – och det kämpar jag ju vidare med.
Senare under dagen gick jag igenom lite gamla foton och då snubblade jag över ett på farfar och tyckte att han liknade Johnny Cash på gamla dar, eller tvärtom. Jag var tvungen att leta rätt på Cash-fotot jag tänkte på, viss likhet finns men Johnny var lite rundare i ansiktet än farfar.
När jag letade bland bilderna så hittade jag ett på en betydligt yngre farfar, barbröstad och vältränad. Musklerna kom dock inte från nåt gymmande utan från hans arbete som timmerman, jag misstänker att det var fysiskt så det förslog. Jag undrar om det är min far som är pojken som står lutad mot bilen?
Jag hittade också två gamla bilder på mig. När jag visade den första för ungarna så kände de igen sin 
farfar men inte mig, knappt ens efter att jag sagt att det var jag. Det andra fotot var ett skolfoto taget 1979 så jag var 9-10 år då och 16-åringen ryggade tillbaka när han såg bilden. Han tyckte att min frisyr så för jävlig ut och jag är böjd att hålla med. Mitt hår var inte snyggt, mittbenan var en katastrof och håret över öronen ännu värre.
När jag var ute och sprang i förmiddags så blev jag omkörd av en äldre Volvo V70 som inte ville sänka farten när den närmade sig mig. Jag trilskades då och gick in mot mitten av vägen så att bilen tvingades ut i gräset vid sidan om vägbanan för att komma förbi, men sänka farten gjorde den inte. Jag tog registreringsnumret på bilen (rabblade det i sju kilometer) så nu vet jag var bilföraren bor. Jag vet också att bilen har körförbud på grund av brister i samband med besiktningen. Kör man omkring i en bil med körförbud bör man inte dra uppmärksamhet till sig….. 
Avslutningsvis fyra foton som gör mig glad, ett på en rödstjärt (ännu en fågel jag jagar ett bra foto av), två på 14-åringen som utan protester ägnar sig åt trädgårdsarbete om han får köra röjsåg och slutligen ett på ett koltrastbo i fårhuset, en unge finns där i varje fall. Bilden på rödstjärten är inte särskilt bra men den är ändå en av de bättre jag tagit, de är skitsvåra att komma nära.
