Gris på vägen
Vi är långt ifrån klara med målandet, vi är inte ens klara med målandet vi behöver en stor skylift till
(en sån vi hyrde) men vi lämnade tillbaka skyliften igår och tog en paus i målandet. Vi har bokat en lite mindre lift om några veckor och ska fortsätta måla då (om vädret tillåter).
När vi körde in skyliften i går morse så låg det ett trafikdödat vildsvin på vägen några kilometer hemifrån. Grisen låg mitt på vägen så jag stannade bilen och gick ut och lyfte ner det i ett dike. Just
det – det var inte ett fullvuxet vildsvin, en vuxen sugga kan väga över 100 kilo och en galt nästan 200. Jag är stark men inte så stark, det här var bara en kulting men ändå tillräckligt stor för att orsaka en olycka om den blir påkörd.
Igår åkte jag också in till Halmstad och kollade secondhand-butikerna. Det blev inget på
favoritbutiken Röda Korset men på närliggande Erikshjälpen så köpte jag lite gammal tweed, en väst
och ett par byxor. Båda var för små och byxorna behöver dessutom lagas men det avskräckte mig inte. Västen satte jag en kil i ryggen på i morse så den har jag använt idag och jag ska försöka börja med byxorna i morgon bitti.
Tidigare i veckan så utökade jag också antalet tweedkepsar jag äger eftersom en jag köpt av Studio Donegal i Kilcar, Co. Donegal på Irland. Där väver de allt tyg själva och tillverkar kepsarna på plats.
Det är en klassisk tillverkare av Donegal tweed och de bidrog starkt till att traditionen att väva donegal tweed överlevde 60- och 70-talet. Jag har velat ha en av deras kepsar länge men de är ganska dyra men nu ska de sluta tillverka tweedkepsar och reade ut de kvarvarande så då passade jag på. De hade dock ingen i min storlek 
utan bara såna som var för stora. Jag köpte dock en sån i förvissning om att jag skulle kunna sätta i ett svettband av läder som skulle göra att kepsen fick en mindre storlek. Min förvissning var rätt.
Idag var hovslagaren här och Tora fick skor på framhovarna. Hon har varit skodd förut men idag var
hon fjantig och betedde sig som om hon aldrig haft det. Hon backade undan, reste sig och fjantade sig väldigt innan skorna var på plats. Hovslagaren vi har nu är väldigt bra och han tog det väldigt lugnt med henne.
När hovslagaren var klar så skjutsade jag 17-åringen och hans flickvän till bussen och på vägen dit fick jag Irlandsvibbar – får sprang på vägen framför bilen. På Irland så får fåren gå fritt på stora områden där det löper väger men här handlade det om får på rymmen. Jag ringde ägarna och talade om att fårskallarna brutit sig ut.
Avslutningsvis lite blandade foton, mest Sigge i badet.
