Jag tar med min pickaxe till nästa level
Jag märker, med en blandning av oro och förundran, att jag blir mer och mer konservativ. Allt oftare så tänker jag att ”det var bättre förr” – innan vi firade halloween och när folk tog av sig kepsar och mössor inomhus (i synnerhet vid matbordet). ”Förr”så översvämmades vi inte heller av engelska låneord.
Jag vet att det är naturligt att det kommer in låneord i ett språk men jag tycker att det kommer väldigt många nu och att de ofta inte tillför något nytt utan bara ersätter redan existerande svenska ord. För mig känns det som att språket utarmas av anglofieringen, språket utvecklas inte eller blir mer nyanserat av den.
Jag stör mig t.ex. oerhört på att mina pojkar använder engelska ord som de lärt sig genom sina dataspel i stället för svenska ord. Jag har gett upp hoppet om att få dem att säga ”nivå” istället för ”level” när de talar om hur långt de kommit i ett spel. När de använder ord som ”pickaxe” eller ”diamond sword” säger jag dock ifrån. Jag vet inte om det gör nån nytta men jag kan inte låta bli att reagera.
Jag är dock inte alltid en bra förebild själv. Så sent som i går sa jag t.ex. åt sjuåringen att han skulle sätta på sig sin ”hoodie”. Vad jag menade var naturligtvis att han skulle sätta på sig sin munkjacka.
Det är ju inte bara mina barn (och jag) som lägger oss till med engelska ord. Några som har en fäbless för att använda engelska ord, eller att få svenska ord att låta engelska, är Manolo.se, modesidan jag inte kan låta bli att följa. På Manolo.se så får tyg, läder eller klockor inte en ytbehandling utan de ”finisheras”. Slipsar har inte tryckta motiv utan ”printade” sådana och man har inte en uppklädd eller formell stil utan man är ”dressad”. Jag stör mig också på att man där talar om att saker som finns i ett begränsat antal är ”limiterade”. Just det ordet finns i Svenska akademiens ordlista (med den betydelsen) så där får jag väl ge mig (även om jag är övertygad att Manolo.ses användning av ordet tagit avstamp i engelskans ”limited edition”).
Tidigare retade jag mig mycket på det här språkbruket, nu tycker jag mest att det är komiskt men också lite sorgligt att människor som faktiskt jobbar som skribenter har ett så torftigt språk. Det finns givetvis språkliga brister även i mitt bloggande men jag är inte en professionell bloggare som driver en kommersiell verksamhet så jag tycker att kraven på det jag skriver är mycket lägre än på det som läggs ut på Manolo.se och liknande hemsidor.
Jag hade svårt att sova i natt igen, somnade inte förrän fram på småtimmarna. Min fru tog hand om barnen i morse så att jag fick lite sovmorgon. Jag var ändå trött och illamående (blir det av sömnbrist) när jag klev upp vid halv åtta. Min första tanke var att ställa in både skrivarcirkeln och praktiken idag för att vara hemma och sova. Så blev dock inte fallet utan jag kom iväg på mina aktiviteter.
Det som gjorde att jag kom iväg var inte pliktkänsla utan främst min fåfänga, i form av insikten att om jag stannar hemma så missar jag ett tillfälle att klä upp mig lite. Jag tycker väldigt mycket om min ”göra-mig-i-ordning”-ritual, välja kläder och skor, knyta slipsen etc. Jag vet inte varför det är skillnad att klä upp sig inför en resa in till Halmstad jämfört med att klä upp sig inför att vara hemma en dag (vilket jag sällan gör men mycket väl skulle kunna göra till en rutin). Att det är skillnad är dock obestridligt. Den sociala biten bidrog också till att jag kom iväg. Att vara på praktiken (eller på CLAVIS) är lite som att ”hänga” med kompisar och det gör jag inte så ofta.
När jag valde kläder i dag så valde jag en skjorta och en slips som jag sällan använder. Jag tycker dock väldigt bra om båda två men av någon anledning blir det inte av att jag använder dem så ofta. När jag sen skulle välja bröstnäsduk så fick jag problem, jag hittade ingenting som matchade kläderna. Till slut kom jag på att jag kunde använda baksidan på en av mina hemmasydda näsdukar. Jag syr ju ibland bröstnäsdukar av slipsar och baksidorna blir oftast bleka och ganska fula. Just den här näsduken såg dock ganska bra ut på båda sidor och baksidan hade en matt grön ton som matchade slipsen bra.
Hej Johan! Hoppas du inte tar illa upp men dagens betraktelse skulle kunna ha skrivits av undertecknad, åtminstone den första delen med anglicismerna. Häromdan så läste jag att ett nytt företag hade etablerats i stan som hette “Side by side”. Jag tog så illa vid mig att jag inte orkade läsa vad man sysslade med i denna firma. Låt oss fortsätta att kämpa för vårt modersmål. Vad gäller din outfit (fan också nu glömde jag mig) så är den ju helt OK. Du är en fena på att klä dig med stil. På tal om slipsar så sydde svärmorsan en gång i tiden en väst av mina gamla slipsar. Nu behöver du ju inte låta din fru sy en slik kreation. Det gör du ju lätt själv. (Bara ett tips.).
Ja för f-n/Svärfassan
Jag har sett slipsvästen och den är stilig. När det gäller min förmåga att skapa en liknande kreation så är det nog så att svärmors färdigheter vid symaskinen vida överstiger mina.
“Side by side” erbjuder personliga assistenter (vårdvarianten, inte de som jobbar åt chefer o.dyl.) – jag blev nyfiken och kunde inte låta bli att googla dem.
/Johan
Instämmer helt!!
I also agree! Authenticity of language (and culture) is a marvelous thing.