En jävlig dag till
Jag försöker samla på mig ett “bibliotek” av filmer med Irlandsanknytning. Jag har fått ihop rätt många nu. Senaste fyndet är “On the edge” med Cillian Murphy och Stephen Rea (visste ni att han varit gift med en kvinna som tillsammans med andra IRA-medlemmar placerade ut bomber i London?). Filmen handlar om personer som vårdas på en sluten avdelning på ett mentalsjukhus. Irland + psykisk sjukdom = helt min grej. Hur som helst upptäckte jag i kväll att jag saknade två av mina favoritfilmer från Irland, “Frihetens pris”
och “Irländska hjältar/Divorcing Jack”.
Katastrof! Jag har ringt runt och frågat folk om de lånat filmerna men ingen vet nåt om några lån. Det känns osannolikt att jag skulle ha slarvat bort två filmer samtidigt. Jag blir superstressad av sånt här. Jag blir helt fixerad och kan inte släppa det utan måste leta, leta tills jag hittat dem. Har vänt upp och ner på huset utan framgång. I morgon ska jag ringa några en andra gång och fråga, ger det inget så beställer jag filmerna på nätet. Tyvärr verkar inga svenska nätbutiker ha dem så jag får köpa dem från Amazon.co.uk. Då saknas den svenska textningen men det får jag leva med.
Dagen började inte så bra heller. När jag kom till Socialförvaltningen i morse fick jag veta att en av klienterna fått spel och slagit sönder den dator jag brukar jobba på. Jag brydde mig inte så mycket tills jag upptäckte att jag sparat allt mitt material på hårddisken och inte i nätverket som jag trott. Kände jag mig som en amatör eller…? Vi lyckades få liv i hårddisken och få över materialet i nätverket så jag slapp börja om från början. Blev dock uppjagad och fick ångest som suttit i större delen av dagen.
Efter Socialförvaltningen gick jag på stan i väntan på att det skulle bli dags att träffa min terapeut. Jag stötte på en kollega från WSP. Det var så jobbigt. Hon var snäll och empatisk men jag skämdes över min situation, att jag varit sjuk så länge och gjort så lite framsteg. För några år sen var jag hennes chef och nu stod jag där och berättade att det jag klarade av var att hjälpa till lite i ett café samt vara behjälplig på Soc. en förmiddag i veckan. Jag vet att jag inte valt att vara sjuk men jag kände mig verkligen misslyckad.
Terapin på eftermiddagen var bra men jobbig, så jag var inte så pigg när jag kom hem. Sen är filmerna borta – jag vet att det egentligen är en skitsak. Jag hade ju inte tänkt se filmerna den närmsta framtiden men jag tycker det är jobbigt. Det är väl det materialistiska draget i mig, jag vill äga dem.
