Jolo
Sen jag blev sjuk 2007 har det funnits långa perioder när jag inte kunnat läsa böcker. Jag har inte kunnat fokusera tillräckligt för att läsa en hel sida eller komma ihåg vad som stod på sidan jag just läst. Sen ett tag tillbaka läser jag utan 
problem och det är nåt jag uppskattar väldigt mycket. Jag läser mest deckare men det blir en och annan biografi också. Just nu läser jag en deckare av Michael Connelly men jag kommer nog lägga den åt sidan till förmån för Caitlin Morans ”How to be a woman” och Göran Leths biografi över Jan Olof Olsson, ”Jolo – den förarglige iakttagaren”. Jolo skrev tillsammans med sin fru Margareta Sjögren flera böcker om Irland . De beskrev det Irland de mötte och det Irland som varit. Allt de skrev är inte längre aktuellt men jag läser fortfarande texterna med stor behållning eftersom de var duktiga iakttagare med ett levande språk.
Jag har inte träffat min terapeut på två veckor och det känns inte alls bra. Vi har haft flera tider inbokade men vi har turats om att bryta armen/vara sjuka så alla har blivit inställda. Jag kan ringa rådgivningstelefonen på Affektiva enheten (035-13 49 80) och prata med nån men det är inte den hjälp jag behöver nu. För mig är rådgivningstelefonen för akuta situationer. Just nu behöver jag prata mer långsiktigt, med nån som känner mig och mina problem och som kan sätta fingret på mina ”ömma punkter”. Jag behöver hjälp med att reflektera men även med att utmana och ifrågasätta mina tankar på rätt sätt. Det är jättebra att jag har en så stark arbetsrelation med min terapeut men det blir lite sårbart när jag av nån anledning inte kan prata med just henne på ett tag.
Barnen uppskattar verkligen att farfar är här och hälsar på. De träffar inte honom så ofta och när de gör det är det nästan alltid för bara en enstaka dag. Nu när han är här lite längre så kan han och barnen umgås på ett helt annat sätt. Han lämnar och hämtar på dagis/fritids, är med när de leker och de visar honom sina speciella ställen i skogen här hemma.
Jag tog en riktig långpromenad idag. Jag var ute i nästan två timmar, vilket härligt väder det är! Medan jag promenerade så lyssnade jag på radio och musik. Jag lyssnade bl.a. på Stil i P1,
det är ett av mina favoritprogram i radio. Idag handlade det om basebollkepsen, denna vedervärdiga, praktiska och ibland stilfulla huvudbonad.
För nån vecka sedan handlade Stil om fåfänga. Det var väldigt intressant, bl.a. var det en man som på frågan om vad hans fåfänga handlar om svarade ”Bekräftelse, att stå ut. Att någonstans kanske kompensera för den begåvning jag alltid varit övertygad om att jag har, fast alltmer upptäcker har sina begränsningar. Att kompensera för den genom bländverk.” När jag hörde det så tänkte jag att det är kanske det mitt klädintresse handlar om. Jag tyckte hur som helst att det var en insiktsfullt kommentar om fåfängans innersta väsen.
