Kalla fötter

Idag fick jag besked om att den ohuggna ved jag beställt (3-meterslängder) förmodligen kommer nästa vecka. Det fick mig att lämna in motorsågarna på service. Jag har inte haft igång dem på två år. De har bara stått och samlat damm i fårhuset. Det kan tyckas vara onödigt med två motorsågar men om man lyckas sätta sågen i kläm så ofta som jag gör så är det smidigt att ha två. Jag använder såg nummer två till att såga loss såg nummer ett när jag fastnat. Travade stockar brukar gå hyfsat men vindfällen och sånt jag fällt själv strular ofta för mig. Jag har inte riktigt öga för att se var spänningen finns i stocken, hur den rör sig när man kapar den.

Jag har börjat få kalla fötter vad det gäller Varbergs kurort. Vill jag verkligen åka? Mår jag bra av det? I går kväll började jag fundera på vad jag skulle ta med mig. Vilka kläder men framförallt vilka böcker och filmer? Då kände jag att ”hur kul är det att sitta ensam på ett hotellrum i två veckor?”. Visst, det kommer vara aktiviteter och jag är ju inte inlåst. Det jag velat med vistelsen där är dock att få lugn och ro och komma ner i varv. Jag vill egentligen inte gå på föreläsningar och gruppövningar. Det jag vill göra är att få ”egentid”, springa, slå på en sandsäck, se på film, lyssna på musik och blogga. Allt det kan jag ju göra hemma. Dessutom har de ingen säck i Varberg. Jag har ringt och frågat.

Just nu känns det som om det genererar en massa bök och oreda i min tillvaro att åka bort. Jag vill ha så lite förändringar som möjligt. Jag tror jag tar ledigt här hemma istället. Ställer in alla aktiviteter och är bara hemma och tar det lugnt på dagarna. Ingen praktik, ingen ved, inga sysslor på gården, inget. På det sättet tror jag att jag kan få vilan och återhämtningen men ändå tryggheten av att vara hemma och med min familj.

Jag har pratat med min fru och min terapeut om det här. De håller med om att jag inte ska åka om det inte är hjälpsamt. Det har ju inget egenvärde att vara i Varberg. Min fru tycker att jag kan testa att åka dit och avbryta om det inte känns bra. Jag tror att jag kommer känna det som att misslyckas (ständigt detta misslyckande) om jag åker dit och sen åker hem efter halva tiden. Jag kan ju inte heller åka bara för att Region Halland ställt upp och ordnat det här. Det blir ju ingen gladare av.

Jag ska sova på saken och se hur det känns i morgon.

Vissa dagar är jag mer nöjd med kläderna än andra. Idag tyckte jag att jag fick till det riktigt bra. Det syns kanske inte på bilden men jag hade lila som grundfärg och matchade skjorta, kavaj, slips och näsduk. Den gråa västen tycker jag bröt av fint. Vad som definitivt inte syns på fotot är mina grå byxor med ett diskret glencheckmönster (som hade ett litet inslag av lila). Jag tyckte jag var mäkta prydlig idag, om jag får säga det själv.

Följ och gilla: