Kalv 2151
Jag brukar beklaga mig över att yngsta sonen spelar för mycket på sitt PS4 men i går upptäckte jag en 
fördel med spelandet – man vet var man har honom! Han gjorde nämligen ett uppehåll i spelandet strax innan kvällsmaten och gick ut och lekte vilket resulterade i att jag och 
Betty en stund senare fick ge oss ut för att leta rätt på honom. Vi ropade och skällde utan att få nån respons men slutligen, efter att ha traskat igenom flera hagar och en bit av skogen, så hittade vi honom. Han hade varit så upptagen med att banka skiten ur ett redan dött träd med hjälp av en påk att han inte hört oss.
Som ni ser på fotona ovan så blommar körsbärsträden nu, det är oerhört vackert och det ger humlor och bin massvis med jobb. Det flyger som besatta bland blommorna.
När jag går och tittar till amkorna och kalvarna så är det alltid en och samma kalv som är mest 
nyfiken, en brunfläckig tjej med nummer 2151 i örat. Hon kommer alltid fram först och närmast och verkar fascinerad av både mig och Betty.
Ingen regel utan undantag – idag var det två andra kalvar som var närmast mig och Betty, de var dock på fel sida stänget….. 
Jag har sovit bra den senaste veckan, väldigt lite ryckningar och myrkrypningar i benen när jag håller på att somna. Igår kväll så fladdrade dock benen som lärkvingar när jag var på väg att slockna. Jag tror att det hänger ihop med att jag sprang ett långpass under gårdagen. Jag har haft samma problem de senaste gångerna jag sprungit långpass – de kvällarna rycker benen mycket mer än vanligt. Man kan ju tycka att efter ett långpass skulle jag vara trött och somna snabbt men även om jag är trött så besvärar benen mig så mycket att det stör sömnen.
Apropå benen så noterade jag i går att vårsolen börjar ge mig en solbränna på dem. Det syns väldigt tydligt att jag har knäskydd….. Att jag försöker spänna vadmusklerna på foten beror på att jag vill 
se om jag har lyckats få mina vader att se lika vältränade som löpguruns James F. Fixxs på omslaget till hans klassiska bok ”Löpning från joggning till maraton”. När jag började springa på 80-talet och läste boken för första, andra och tredje gången var jag fascinerad av hans vader. Uppenbarligen finns lite av fascinationen kvar.
Vad det gäller dagens träning så stod det sandsäck och träningscykel på schemat men eftersom jag noterat att vi inte 
har tillräckligt med ved för kommande vinter så jobbade jag lite i skogen – minst lika jobbigt som ett träningspass. Jag sågade upp vindfällda träd 
som jag skulle tagit i vintras men inte orkade. Nu är de i varje fall kapade i längder, nu ska jag bara få nån granne att köra ut dem åt oss också. Efter det återstår kapning i korta längder (görs av mig) och klyvning (görs av sönerna även fast de ännu inte vet om det). När jag plockade fram motorsåg, hjälm och bensindunk från fårhuset så surrade det en massa bin vid husets tegelvägg. Vet inte vad de skulle där och göra.
När jag satt med pipan på gårdsplanen häromkvällen så flög det fladdermöss ovanför mig. Jag vet inte om det var flera stycken eller om det var en och samma individ. Jag knäppte några kort från höften, man ser att det är en fladdermus men så mycket mer ser man inte.
I flera år har jag försökt ta ett bra foto av en steglits utan att lyckas. Jag har inte kommit tillräckligt 
nära, enda gången de låter mig komma nära är när jag inte har kameran med mig. I morse smög jag 
på en men det var fortfarande för långt avstånd.
En annan fågel som jag också bara ser på håll är kärrhöken som håller till här.
Idag såg jag den i kurr 
med en kråka. Hade jag varit nära så hade det kunnat bli fantastiska bilder, nu blev det mest sudd. Svalorna kommer jag lite närmare men de är dock så snabba att det är svårt att hinna med. Ser ni haren i bakgrunden på svalbilden, vi kom lite närmare den innan den såg Betty och mig och försvann in i rapsen.
