Katie Piper
Det blir ingen hästkörning den här helgen eftersom det blåser och regnar. 
Idag på dan har det varit hyfsat lugnt (med halländska mått mätt) men regnat och i kväll och i morgon ska det blåsa på rejält, över 30 m/s i byarna. Efter gårdagens löpning så var planen att springa igen i morgon men vi får se hur friskt det fläktar. Det har blåst mindre idag på dan så på så sätt har det varit mer löpvänligt men det har regnat, söndag eftermiddag ska det vara solsken.
Jag har en förmåga att gräva ner mig i nya intressen, jag har alltid varit sån, och det har inneburit att jag konsumerat mycket information om piercing den sista tiden. En sak som alla piercare tycks överens om är vikten av att piercingsmycket inte rör sig under läkningstiden och det har stressat mig 
lite eftersom mitt stift inte suttit still i näsan utan åkt ut med jämna mellanrum. Jag har tolkat det som att det är för kort och att den utbuktning stiftet har i änden inte gått igenom näsväggen och alltså inte fungerat som ett lås. Det styrks ju av det faktum att det bara varit spetsen av piercingen som synts på insidan av näsan. Trots att rekommendationen var att behålla det ursprungliga smycket i minst fyra veckor så bytte jag det därför igår. I veckan så köpte jag piercingsmycken på nätet så jag hade nåt att ersätta ursprungssmycket med. Jag satte dit en ”labret” med en pyramid i toppen.
En labret är ett ihåligt rör med en platta i botten och som stoppas in i piercinghålet från insidan och 
där man sen fäster själva smycket från utsidan – i mitt fall genom att skruva fast det (röret är gängat på insidan). Det var väldigt bökigt att få in röret i hålet på näsans insida men med hjälp av en ledsticka så lyckades jag. En ledsticka är som en lång nål som sticks igenom hålet från 
utsidan och sen trycks ut genom näsborren så att man kan skruva på labreten på stickan och dra smycket genom hålet i näsvingen inifrån. Att skruva fast smyckestoppen i röret visade sig sen vara omöjligt för mig men en av sönerna hjälpte mig – hans fingrar var mindre och smidigare än mina. Jag tycker det nya smycket är snyggt och det sitter oerhört mycket bättre än 
det gamla. Jag tycker också att det är bra att pyramiden är guldfärgad, gillade inte att ha en guldring i örat och ett silverfärgat smycke i näsan. Jag gillade inte att blanda metaller även innan näspiercingen – har alltid försökt att ha en silverring i örat och vitmetall i bältesspännet om jag haft en silverfärgad klocka och vice versa med guld. Planen är att behålla pyramiden i tre månader och sen testa med en ring för att se om jag tycker det är snyggt.
I min konsumtion av piercingrelaterad information så har jag snubblat över en brittisk teveserie som 
heter ”Bodyshockers”. Den handlar om människor som modifierat sitt utseende med extrema tatueringar, piercingar eller omfattande plastikkirurgi. Serien är bra för den fokuserar inte bara på de individer som är beredda att göra väldigt extrema saker för att vara ”unika” utan också på de individer som tatuerat/piercat/opererat sig och ångrat sig och nu genomgår ingrepp för återfå ett normalt utseende. Programledaren, Katie Piper, har också en intressant livshistoria eftersom hon utsatts för 
en syraattack av en fd. pojkvän. Läkarvetenskapen har dock kunnat återställa hennes ansikte på ett häpnadsväckande sätt.
