Det har gått bra att vara hemma med ungarna idag. Jag tror vi fick till en lagom blandning av aktiviteter, jag lyckades t.o.m. sätta upp stängslet i hagen. Barnens ”plattid” sammanföll med min ”säcktid” så vi var nöjda alla tre. Vi hann även läsa ut ”Matilda”, äldsta sonens omdöme om den var ”Det var en jättebra bok!”. Jag tror att ”Det stora skogsäventyret”
av D.J. Watkins-Pitchford står näst på tur för läsning, mycket beroende på att jag vill läsa den igen.
Pojkarna och jag åkte också på lite ”översvämningssightseeing”, att döma av trafiken i Getinge så var vi inte ensamma om det. Vattnet verkar börja dra sig tillbaka inne i Getinge nu, d.v.s. det är lite mindre översvämmat än tidigare men fortfarande väldigt blött. På väg hem fick vi syn på några som förberedde sig för att kitesurfa på en åker utanför byn.
Först såg vi dem när de höll på att plocka i ordning sina grejor men jag lyckades övertala pojkarna att följa med mig tillbaka dit en stund senare. Då hade surfarna precis fått ordning på skärmar och linor och de satte igång medan vi tittade på.
Jag måste erkänna att jag tyckte det var lite spännande att ta bilder precis när de började kitesurfa (det kändes lite som att jag såg en nyhet hända, en lättsmält nyhet men ändå). Väl hemma så la jag ut en bild på Hallandspostens direktbevakning av översvämningen.
Jag la också ut två bilder på Facebook, lite oklart varför eftersom jag knappt har några vänner där och av de jag har så finns de flesta utanför Sverige och de är förmodligen inte så engagerade i översvämningen i Getinge.
Att jag la ut en bild på HP:s hemsida drog igång mitt illamående. Jag blev stressad efter att jag tagit bilderna eftersom jag tyckte det var viktigt att få ut en bild snabbt (det var väl den där “nyhetskänslan”). När jag lagt in bilden och skulle trycka på knappen för att publicera den så blev jag skärrad. Jag brukar inte lägga ut bilder eller kommentera saker på nätet (annat än här) av just den anledningen, jag tycker det är läskigt att skicka i väg en bild eller en kommentar. Det är så oåterkalleligt, jag kan inte ändra eller omformulera mig efteråt. Jag har samma känsla när jag lägger ut saker på bloggen även om jag faktiskt kan redigera eller radera i efterhand här. Orsaken till att jag ändå bloggar är att jag tycker om skrivandet och att det också har en terapeutisk funktion för mig. Då får jag ta stressen att ”släppa taget” om inläggen.
Jag vet fortfarande inte om ungarna ska vara hemma i morgon. Jag var precis inne på kommunens hemsida men där fanns ingen information. Vi får vänta och se.
