Klackbörs
När jag var liten så minns jag att jag var fascinerad av den börs farfar hade sina mynt i. Det var en s.k. ”klackbörs” och jag tyckte den var spännande, inte bara för pengarna i den. När jag många år senare tågluffade genom Spanien så köpte jag en klackbörs men nåt år senare så slarvade jag bort den. I 
våras så hittade jag dock en på Myrorna som jag använt sen dess. Pojkarna verkar lika förtjusta i min börs som jag var i farfars. De har flera gånger bett mig hålla utkik efter klackbörsar åt dem. Jag har tittat men den börs jag köpte åt mig var den första som jag kan påminna mig att jag alls sett i nån av secondhandbutikerna.
Häromdagen så bestämde jag mig därför för att köpa varsin klackbörs till pojkarna. Jag började kolla runt hos svenska tillverkare av plånböcker utan att hitta nån. Jag kollade även med några plånbokstillverkare om de kunde göra klackbörsar på beställning men ingen av dem jag frågade kunde. Det hela slutade med att jag köpte helt nya börsar på ebay. När jag ändå beställde så köpte jag några extra att ha i reserv när min nuvarande är utsliten/borttappad. Jag räknar med att fortsätta använda klackbörs eftersom jag tycker det är en snygg och praktisk accessoar.
En av dem som jag frågade om de kunde göra en klackbörs var en kille som jag hittade via ett upprop på Facebook. Han har lagt ut en förfrågan om boende till en flyktingfamilj i Falkenberg. Killen och hans pappa tillverkar bälten, portföljer, träskor, datorfodral m.m. hantverksmässigt i en liten verkstad i Falkenberg. Jättekul att den sortens hantverk lever vidare. De gör dessutom allt i vegetabiliskt garvat läder, så man slipper kromgarvat med dess hälso- och miljöeffekter. De har en webbutik och priserna där är inte högre än fabrikstillverkat från t.ex. Saddler. Vill ni se hur de tillverkar ett bälte så kika nedan.
För ett tag sen så lyckades jag ha sönder en manschettknapp när jag tog av mig en skjorta. 
Det grämde mig en del eftersom manschettknappen var från när jag pluggade till agronom på Ultuna. Jag har dock två universalmedel när jag vill försöka laga saker,
silvertejp och Liquisole (gummiklister, egentligen till skor). Silvertejp kändes inte aktuellt i det här fallet så jag gjorde ett försök med Liquisole. Resultatet verkar ha blivit bra, manschettknappen känns stabil och jag ska testa att använda den i eftermiddag. Det gör ju inget att 
baksidan inte blev så snygg, det är ju ändå ingen som ser den.
En granne hade inbrott för nån dag sen. Det var lite av ”smash and grab” över tillvägagångssättet. Medan grannen lämnade barn på dagis så slog nån sönder en ruta och gick in och plockade med sig smycken och klockor. Inbrottet fick mig att fundera på hur vi förvarar smycken och klockor här hemma. Allt ligger nog lätt åtkomligt för en inbrottstjuv, problemet är att om jag skulle stuva undan de få värdesaker jag har så skulle jag inte komma ihåg 
vart jag lagt dem den dag jag vill använda dem.
En sak som jag inte vill bli av med är det fickur jag fick av farfar medan han ännu levde. Jag plockade fram uret nu och kunde till min förvåning konstatera att det är gjort av Zenith. 
Jag hade för mig att det var från en helt okänd tillverkare. Jag tittade lite närmare på klockan och kunde se gravyr och stämplar som var dolda av ett lock (har inget minne att jag någonsin öppnat det förut). Jag blev nyfiken på uret och var in på Zeniths hemsida för att se om det gick att få fram ålder på klockan och vilken typ av urverk det var. 
Tyvärr så verkar deras arkivtjänst ligga nere på obestämd tid. Jag har därför 
testat att mejla några bilder till Kaplans auktioner för att se om de kunde säga nåt om klockan och värdera den. Jag har inga planer på att sälja den men det vet ju inte de.
