Kunde blivit en neslig död!
I eftermiddags kunde jag ha drabbats av en snabb, men neslig, död! Jag promenerade i vår skog med Sigge när jag klev på en stor koskit – dold under löv- för att sedan tappa fotfästet och falla 
baklänges. Tack och lov slog jag inte huvudet i en sten och dog. Kameran klarade sig också men jag fick koskit på byxorna och på skjortan.
Det hade verkligen varit en död att INTE skriva hem om. Hur många runstenar finns det med texter som den nedan?
”Herleif och Þorgerðr lät resa sten över Sæbjǫrn, deras far, som styrde ett skepp österut mot Särkland. Han dräptes av en koskit. Gud hjälpe han själ.”
En passande låt på temat ”halka och slå ihjäl sig” är John Prines ”Please don´t bury me”
Nog om koskitar. Jag har haft en smärre kollaps, inte olik den jag fick på Irland. Stress och för lite sömn fick mina myrkrypningar att bli helt sanslösa i helgen. Natten till måndag så kunde jag verkligen inte somna på grund av dem, trots att jag var fruktansvärt trött. Det slutade med att jag tog till ”kärnvapenmedicinen”, Theralen – den slår ut mig helt och när jag tagit den (en enstaka gång) är jag supertrött i 36 timmar. Tar jag den ofta så bygger jag snabbt upp en tolerans och då har den ingen effekt alls.
Trots att jag fortfarande var trött så åkte Sigge till havet i morse. När vi kom dit så regnade det men vi gick ändå en sväng. Vi såg kråkor, änder och en ejder.
Avslutningsvis två pipbilder från i går kväll.
