Sommaren 2014 hade jag problem med stressrelaterat illamående, så fort jag blev det minsta stressad eller orolig så började jag må illa. Veckan som gått har det problemet återkommit även om det inte är lika illa som 2014. Jag kopplar illamåendet till oro kring min revbensskada och hur den ska utveckla sig och påverka min träning. Illamåendet varierar i intensitet under dagen och de enda två aktiviteter som jag märkt helt 
släcker det är löpning och piprökning.
I onsdags ersatte jag löppasset med en långpromenad eftersom jag revbenen och sömnbrist gjorde att jag var ur slag. I går var jag dock piggare och drog därför på mig löpskorna och sprang ett långpass, drygt tre timmar i 
effektiv löptid. Jag kände av revbenen lite grann, främst i backar när jag blev lite flåsig och behövde ta djupare andetag (hade dock inte kunnat springa utan en hjälp av en av mina små ljusblå vänner…). Jag blev väldigt
trött mot slutet av passet och jag tror att det berodde på att jag brände mycket energi innan jag kom iväg på att vara nervös, var osäker på hur revbenen skulle kännas och om jag alls skulle kunna springa så långt som jag ville.
Värken i benen efter träningen gjorde att gårdagskvällens pipa smakade extra bra. Jag rökte en tobak som kommer i ett lite udda format, väldigt långa skivor som är en fröjd för ögat – i varje fall om man 
är piprökare. I samband med gårdagens rökning så kunde jag räkna in två tydliga vårtecken – säsongen första fladdermus och så att jag satt ute och rökte utan att ha långkalsingar under.
Ett annat vårtecken jag noterat i veckan är att granngårdarna fått sina lamm. Vi har pausat fåren i år och även om lammen är söta så känns det väldigt bra att inte behöva passa lamningar. För ganska 
exakt ett år sen så var vi fullt upptagna med att mata Kerstin varannan timme.
