Lite mer idyll

Vår idyll här ute har nu blivit ännu lite mer idyllisk eftersom hönsen har lyckats ruvat fram kycklingar. Jag vet inte riktigt hur många det blivit men de är nog nästan dussinet jämnt (har inte lyckats fota alla samtidigt). Kycklingarna har tre mammor eftersom alla våra tre hönor har legat och ruvat i samma rede. Vi får se hur de löser det praktiskt men hittills så har alla tre pysslat om kycklingarna sen de lämnade redet.Det är ofta med blandade känslor jag skriver om “idyllen” här ute. Det är mycket som är vackert och fantastiskt här, de sakerna är ganska lätta att beskriva, vad som är svårare att beskriva är det som får mig att må dåligt. Det kan röra sig om sånt som behöver göras på gården och som jag inte riktigt orkar med men oftast är det mer diffust än så. Mitt liv präglas till ganska stor del av min flykt från saker som väcker känslor, som engagerar. Jag har ju Generaliserat ångestsyndrom (GAD) och det innebär att mina oros- och ångestreaktioner inte står i proportion till det som inträffat, småsaker ger kraftiga reaktioner. Det har resulterat i att jag gör mitt yttersta för att undvika sånt som stressar eller engagerar mig. Det handlar bland annat om att jag försöker att undvika att ta del av medieinslag om svensk politik (det lilla jag uppmärksammar får mig bara att känna att allt är på väg åt fel håll), jag har slutat läsa Hallandsposten eftersom det allt som oftast dök upp saker som hade kopplingar till mitt gamla yrkesliv (väcker känslor av misslyckande). Jag försöker också att undvika böcker och filmer som jag tror kommer beröra mig och väcka upp känslor, det är en av orsakerna till att jag kollar upp slutet i både nya böcker och filmer innan jag läser eller ser dem. Det är inte heller en slump att nästan det enda jag ser på tv är ”Engelska antikrundan”, lättsmält och kliniskt befriat från allt som kan orsaka oro hos mig.

I kväll är 11-åringen iväg på en killkväll med killarna från hans klass. De har spelat laserdome och nu tältar de i trädgården hemma hos en av klasskompisarna. Sonen har varit väldigt engagerad i planeringen av kvällen, den sista tiden har han ägnat mycket tid åt att ringa och messa kompisarna för att få allt att gå i lås. Jag är faktiskt väldigt stolt över hur han organiserat det hela. Min insats har inskränkt sig till att formellt stå för bokningen på Laserdome och att skjutsa några av grabbarna. När vi åkte in till Laserdome så var de uppspelta och pratade bara om alla strategier och trick de skulle använda i spelet. På vägen hem så var de lika uppspelta och berättade (alla i mun på varandra) om vilka strategier och trick de faktiskt använt.

Sönerna har en förmåga att råka i luven på varandra när det måste till någon form av samarbete dem emellan men i går så lyckades de samarbeta riktigt bra när de ”e-sportade” tillsammans. De utgjorde ett lag i ett ”skjut-och-spräng” spel som de spelade online mot en massa andra lag och det gick tydligen väldigt bra för dem. Ett tag satt de och pratade engelska med varandra under spelet. Jag hajade till när en av de ropade ”Enemy in the front yard!” (de har hörlurar på sig så det blir att de nästan skriker till varandra).

Till sist några blandade bilder.

Följ och gilla: