Min egen Freud

Idag hade jag en läkartid på psykiatrin, det skulle vara ett verkligt, fysiskt, möte men tyvärr blev det inställt i sista stund eftersom doktorn blivit sjuk. Jag har en läkarkontakt ungefär en gång i halvåret nu men det senaste året har de skett på telefon vilket jag inte gillar eftersom jag vill se den jag pratar med när jag ska berätta om mitt mående. Jag har haft en tuff sommar så jag såg lite fram emot att träffa min läkare, det är ju inget terapisamtal men det fungerar ändå som en sorts ventil. Kontakten med min terapeut upphörde för ganska exakt ett år sen och jag har inte försökt skaffa en ny. Genom åren har jag haft många olika terapeuter och hon jag hade senast var väldigt bra men efter avslutet med henne så har jag tappat tron på terapeutiska samtal som en väg framåt för mig. Det känns som om jag har harvat allting kring mig och mitt mående ett antal gånger nu och att det är svårt att komma längre. Under årens lopp har jag skaffat mig verktyg för att vara min egen terapeut så nu gäller det bara att använda dem och kämpa på som min egen Dr Freud.

Det var kanske lika bra att läkartiden idag blev inställd för efter lunch har jag varit trött och hängig med lätta förkylningssymptom. Jag vet inte om det är sömnbrist eller om jag fått ungarnas förkylning men det visar sig väl. Under eftermiddagen så har jag försökt att självbehandla genom att äta glass och titta på ”Once upon a time in America” (på Netflix). Det funkade bra tills vår internetuppkoppling bröts… Jag gjorde som jag brukar göra i det läget – kollade med grannen om de hade internet och precis som jag trodde låg det nere hos dem med. När vi har problem med internet så brukar det bero på fel i omkopplingsstationen i Brännarp men vår bredbandsleverantör har lite svårt att ta tills sig det när jag ringer och felanmäler. De utgår ifrån att felet ligger i vår utrustning och vill alltid att jag minst ska ha ryckt sladdarna, startat om systemet, snurrat tre varv och bett fyra Ave Maria innan de kan tänka sig att börja leta efter ett fel utanför vårt hus (ni förstår säkert vad jag menar……). Kan jag säga att grannen också är utan internet så brukar det snabba upp processen men idag hade jag otur och hamnade hos nån som ändå ville att sladdarna skulle ryckas, hos både oss och grannen, innan det var lönt att börja leta externa fel. Jag fick ett utbrott, jag menar hur sannolikt är det att två grannfastigheter samtidigt drabbas av interna internethaverier? Hon tog snabbt mitt telefonnummer och sa att nån skulle ringa upp men när ingen hade ringt efter tio minuter så ringde jag igen. Kvinnan jag fick prata med den här gången kunde, efter att jag beklagat mig lite, med några knapptryckningar se att stationen i Brännarp låg nere på grund av strömavbrott. Hade den första damen jag pratat med bara brytt sig om att kolla det så hade hon sluppit en utskällning och jag sluppit bli förbannad – vinst för oss båda.

Följ och gilla: