Nästa generation
Jag har slutat träffa min terapeut som jag gått hos länge. 
Jag minns inte säkert när jag träffade henne första gången men det bör ha varit 2011 så det var en mångårig relation. Det var inget aktivt fattat beslut som gjorde att kontakten upphörde utan det bara hände. Jag bokade av en tid i september på grund av förkylningssymptom och efter det blev ingen ny tid bokad och sen rann bara tiden i väg. Vi hade en kort mejlkontakt i november och jag trodde att hon skulle boka in mig på en tid men hon gjorde inte det och sen har vi inte haft nån kontakt. På det stora hela tycker jag att det gått bra utan samtalsterapi men lite besviken på att hon inte följt upp mig är jag. De senaste veckorna har jag dock saknat kontakten lite. Det är inte själva samtalsterapin jag saknat utan det forum den utgjort för hustrun och mig. Min fru har nästan alltid varit med under samtalen och det har gjort att hon fått en kontinuerlig och fördjupad inblick i mitt mående som hade varit svår att få utifrån våra samtal här hemma.
Samtalen hos terapeuten har inte handlat om nån sorts parterapi utan om mitt mående och det bagage jag bär med mig från tidigare i livet. Den dialogen är svår att ta här hemma på egen hand, även om hustrun på nära håll sett en del av ”bagaget” inträffa. De senaste veckorna kan jag känna att jag haft svårt att riktigt kommunicera mitt mående och den svackan jag känner att jag är i och jag tror att det kanske varit lättare om terapin fortfarande pågått.
När jag och Betty kom hem från förmiddagens promenad idag så for hon iväg och började nosa som 
en galning efter nåt längs husgrunden. Jag såg att det rörde sig i växtligheten där så jag drog undan henne och då for det iväg en förskrämd liten ekorrunge. Den 
sprang längs huset och sen över till logväggen som den försökte klättra upp för, utan att lyckas. Jag kunde inte låta bli att ta några kort innan jag och Betty lät den vara i fred. Hela vintern och våren så har jag dagligen sett vuxna ekorrar i trädgården eller på gårdsplanen och nu verkar nästa generation vara på gång. Vi har bott här sen 2003 och fram tills i höstas så kunde man räkna tillfällena vi sett ekorre kring husen på ena handens fingrar men nåt har uppenbarligen förändrats.
Betty och jag har också gått i de hagar som gallrades förra året och vi kunde notera att det blåst ner lite träd i vinter. I höst får jag ge mig ut med motorsågen och kapa upp dem i längder så att vi kan ta hem dem som bränne. På ett ställe så verkade till och med en stubbe från nån tidigare storm ha blåst omkull, den har i varje fall lagt sig över staketet (och vattenslangen) som sattes dit för ett år sen.
Till sist lite körsbärsblommor.
