På slak lina
Jag har börjat gå längre promenader (ca 5 km) med Sigge, oftast på morgonen men i går kväll blev
det också en eftersom jag var upprörd och behövde lugna mig. Känslopåslaget kom sig av att jag varit upp i skogen för att kolla att hästarna inte börjat gnaga på ekar också, de gillar ju bok men de har vi stängslat in. Till min stora förtvivlan hade hästarna (inhysningshästar) gett sig på flera unga ekar, det här är träd som jag skulle vilja bli flera hundra år och då är det en dålig start att bli hästattackerade och få den skyddande barken bortsliten redan efter tio år.
Hästarna får inte gå i skogen längre men vi har ek i alla hagar så det är risk att de fortsätter sin vandalism och då kan de inte vara kvar här och det är synd för jag vill ha dem på gården men det fungerar inte om de dödar flera hundra år gamla träd (bokarna) och sen slaktar ekar så att ungträden inte kan växa och bli stora och gamla.
Utöver sorgen över ekarna är jag också rädd att hästägarna ska byta stall eftersom vi inte kan erbjuda
det bete de vill ha och även fast jag är irriterad över att träd skadats och förstörts så vill jag ha kvar dem i stallet (nej, det handlar inte bara om hyrespengarna) eftersom en gård utan djur är en mycket trist gård.
Mentalt har jag gått på slak lina en stor del av sommaren och det här gör att min förmåga att hålla 
balansen försämras.
Avslutningsvis några fjärilar – 10 stycken på ett och samma foto! Klickbart
