The pen is mightier than the sword
Ända fram tills att jag knöt skorna inför träningsrundan i går eftermiddag så 
var jag inställd på att det skulle bli en karaktärsdanande timme i blåst 
och en blandning av snö och regn. Till min lättnad klarnade det upp i sista stund och en dag som dittills präglats av ruskväder blev riktigt vacker, om än fortsatt blåsig.
Några som inte verkar bry sig om rusket är kastanjerna på gårdsplanen för vädret till trots så börjar knopparna slå ut.
Idag har 15-åringen och jag gjort Halmstads secondhand-butiker osäkra. Vi åkte in till stan och lyckades klämma in Byring och bråte (Amnesty), Röda Korset, Erikshjälpen och PMU (Pingstmissionen). Jag tittade efter filmer och kläder, behöver egentligen ingetdera men det blev ändå två köp. På Byring och bråte så hittade jag filmen ”Transamerica”
och på Erikshjälpen hittade jag en blå kostymskjorta från Oscar Jacobson. Jag har faktiskt väldigt få helt blå skjortor så den här gör faktiskt skillnad i min klädkammare. Hade jag haft möjlighet att välja så hade jag valt en vanlig skjorta (med bröstficka) istället för en mer formell kostymskjorta men eftersom jag oftast har väst på mig när jag är ute så kommer skjortans 
karaktär inte synas – bortsett ifrån att den moderna ”cut away”-kragen syns. Jag är ju en flitig slipsanvändare så en sån kommer fylla ut det lite stora avståndet mellan kragsnibbarna som finns på såna kragar. Kostymskjortor är lite som Oxfordskor – formella men inte lika snygga som det mer avslappnade alternativet (Derbyskor). Skillnaden mellan de två modellerna är hur snörningen är konstruerad.
Sonen köpte en bomberjacka, ett plagg som numera har en helt annan innebörd än när jag var ung. 
På 80- och 90-talet förknippades bomberjackan med skinnskallar.
När jag gick på gymnasiet fanns det ganska gott om skinheads, särskilt i Stockholm och jag minns att det var lite olustigt att röra sig nära helikopterplattan i Gamla stan där många skins höll till.
Jag besökte antikvariat, skivaffärer och second hand-butiker i det området så ett och annat skinnhuvud stötte jag på, tack och lov blev det aldrig bråk. Nuförtiden verkar kopplingen bomberjacka-skinhead vara helt bortsuddad.
Jag var klädd i tweed på överkroppen under mitt och sonens besök i Halmstad. Jag hade till och med tweed på huvudet, på grund av blåsten var hatt inte att tänka på.
Den senaste veckan har jag surfat runt lite på Instagram och i går hamnade jag på en sida som visar upp misslyckade tatueringar. Det 
fanns många exempel på katastrofala gaddningar men de två ”bästa” tycker jag var de här. Korrekturläsning är aldrig viktigare än när bläcket är permanent och mellanslag spelar roll.
