Pensionerade
Jag fortsätter att återhämta mig från min förkylning och nu är jag så pass att jag börjat springa igen. Det blev sprunget både igår och idag. 
Gårdagens löpning var sista rundan i skorna jag köpte när jag kom igång igen förra sommaren. Jag har känt att de börjar bli stumma och de är också slitna undertill. Skoslitaget ser inte ut som när jag sprang förr, då var det mer den bakre halvan av skon som blev sliten medan det nu är framfoten som slits mest. Jag tror att det beror på att jag numera ”gubbspringer” med väldigt hasande små trippande steg. Under dagens löpning så 
invigde jag skorna som ska ersätta de som pensionerats, samma modell men en annan färg.
Löpningen efter förkylningen fluktuerar väldigt, ena stunden känner jag mig pigg medan jag nästa känner mig väldigt seg. Det är dock skönt att vara ute på vägarna igen och igår fick jag också en liten naturupplevelse i form av en flock tranor. De samlas på åkrarna häromkring inför flytten till Spanien och Nordafrika.
Familjen ser en hel del film tillsammans, oftast i samband med att vi äter kvällsmat, och den senaste filmen vi såg klart var ”En fisk som heter Wanda” och den fick klart godkänt av ungarna. Vi har börjat se ”The other guys” med Mark Wahlberg och Will Ferrell i huvudrollerna.
Jag har tidigare haft svårt för Will Ferrell men det senaste halvåret så har jag sett några filmer med honom som jag tyckte var bra (d.v.s. roliga, han gör ju inte så djupa filmer precis) t.ex. ”Eurovision: The story of Fire Saga” och ”The anchorman”. Jag vet inte riktigt vad det beror på men jag tycker oerhört mycket om att sitta med familjen och äta medan vi ser en film som vi alla skrattar åt. Det ger mig ett inre lugn och frid i själen för en stund.
Till sist två foton tagna under morgonens promenad med Betty.
