Premiepension

Hemma hos mig kan man se hur långt gången sommaren är genom antalet tomma glassburkar i skafferiet. Få burkar – sommaren har knappt börjat, Många burkar – mitt i sommaren, Jättemånga burkar – sommaren går mot sitt slut. Vi närmar oss ”Många burkar” med stormsteg.

I dag läste jag på BBC:s hemsida att BNP:n i USA minskade med 2,9 procent det första kvartalet i år. Det resulterade i att jag fick en kraftig ångestattack. Inte av omtanke om amerikanarna utan för att det drog igång en tankesnurra kring premiepensionssystemet hos mig. Jag vet att jag valt en fond med fokus på Nordamerika och när jag såg rubriken hos BBC så knöt det sig i magen på mig och jag kände det som om jag haft alla mina besparingar satsade i Svenska Tändsticks Aktiebolaget och precis läst om Ivar Kreugers självmord.

Jag vet att min reaktion var överdriven. Min pension står och faller inte med om USAs BNP minskar ett kvartal eller inte. Tyvärr kändes det verkligen som om den gjorde det. När jag läste artikeln under rubriken så förstod jag att allt kanske inte var så illa i den amerikanska ekonomin som rubriken antydde. Det var dock försent vad det gällde min ångest. Mina tankar och min oro hade redan löpt amok och ångesten kom farandes som Shinkansen.

Trots ångesten så höll jag ställningarna här hemma (var ensam med barnen) med hjälp av alla föräldrars vän – surfplattan. När ”skärmtiden” var slut och ungarna började leka som de brukar (högljutt och ganska våldsamt) så blev det jobbigare. För att få sinnesro nog att laga mat blev jag till slut tvungen att be dem sluta brottas och slå på TV:n istället. Varför tycker de aldrig att LEGO är kul när jag föreslår att de ska leka med det?

Innan jag kom hem och fick ångest med hjälp av BBC så var jag på praktik på Socialförvaltningen, som vanligt kändes det bra. Klädmässigt så var det linne som gällde idag, både i kavaj och byxor. Jag var väldigt nöjd med kläderna, kände mig somrig i linne och rosa skjorta. Solhatten och munkskorna satt också bra.