Last man standing

Milton, vår vita tupp, är nu ”Last man standing” av tupparna i hönsgården. I går kväll nackade jag äntligen den sista av tuppkycklingarna från förra året (de var fullvuxna nu). Avlivningarna har dragit ut på tiden eftersom jag inte haft ork att ta tag i dem. Även om det måste ske så är det ingen rolig sysselsättning.

När jag väl tagit mig i kragen och gått ut och fångat en tupp så har allt gått enligt planerna. Våra höns är lite ”stirriga” så tupparna har inte uppskattat att jag fångat och burit bort dem (därför har jag tagit dem sent på kvällen när de är lugnare). När jag väl fångat dem så har själva dödandet sen gått snabbt och smidigt.

Jag äter ju kött (och tycker om det) så jag har orsakat många djurs död på slakterier men det är annorlunda när man själv står vid huggkubben med tuppen och har yxan i handen. Livet på landet är tufft för övertaliga tuppar och för blödiga stadsbor.

I eftermiddags var hela familjen och tittade på Titanic-utställningen i Halmstad. Den var intressant men inte riktigt barnanpassad. Utställningen byggde på att man gick runt med en mp3-spelare och lyssnade till en speakerröst som berättade om Titanic. Femåringen fick ganska snabbt problem med koncentrationen men sjuåringen var väldigt tålmodig och intresserad.

För nån månad sen köpte jag en svart Homburghatt på Myrorna trots att den var för liten. Det var en Borsalino i jättefint skick och jag kunde inte låta bli eftersom den var så fin och så billig. Jag hade en tanke om att försöka sälja den på Ragtime i Göteborg men jag kände ganska snart att jag ville försöka ge mig på att töja ut den för att få den att passa mig.

Inspirerad av framgångarna med solhatten häromdagen så påbörjade jag arbetet i går kväll. Jag har tagit bort svettbandet för att kunna ånga hatten och sen töja ut den på samma ridhjälm som jag använde till solhatten. Jag är inte riktigt klar över hur jag ska fästa svettbandet igen när jag gjort hatten lite större. Jag får försöka tråckla dit det och lämna en glipa om svettbandet är för kort. Det är kanske helgerån att jag ger mig på en så fin kvalitetshatt men jag tycker det är väldigt spännande.

Det bestående intrycket av dagen har för mig har tyvärr varit stress. Det började med att jag försov mig och sen har jag legat steget efter hela dagen. En hel del är dock självförvållat eftersom jag försökt klämma in för mycket under dagen, träning, vattna hästar, blogga, planera finlandsresan, Titanic-utställning m.m. Det är därför dagar som i torsdags är så värdefulla – då överraskade jag alla, inklusive mig själv och tog en spontan dag hemma. Då stod jag plötsligt där med en ledig dag som inte redan var inrutad med aktiviteter, på det sätt som den här dagen varit. Det blev för mycket “ska bara” i dag.