ebbe & haldis

Det var en nervös Johan som i förmiddags åkte till Göteborg med en bag full med kläder och boots. Jag är alltid spänd när jag ska lämna in kläder på Ragtime och idag så skulle jag ju också försöka sälja två par boots på Broadway & sons. Jag var så pass nervig att jag behövde ta både Theralen och Oxascand för att kunna komma iväg.

Jag lägger alldeles för stor vikt vid om jag lyckas få in kläder till försäljning på Ragtime eller inte. Av någon anledning så låter jag det ha en stor betydelse för hur jag bedömer mig själv som människa – lyckad/misslyckad. Det blir en del av min jakt på bekräftelse men den andra sidan på det myntet är att det är en del av min tävlingsinstinkt – om jag nu bestämt mig för att roa mig med att köpa lite secondhandkläder för att sälja vidare så vill jag vara duktig på det. Jag vill att de som tar emot mina kläder ska bli imponerade både över min förmåga att hitta spännande plagg och min förmåga att klä mig snyggt, fast en aning omodernt.

Idag känns det faktiskt som att jag lyckades med båda de föresatserna, trots att jag fick med mig en del kläder hem. Om vi börjar med mina kläder så hade jag min rutiga tweedkostym, jag brukar inte ha kostym när jag åker upp och lämnar in kläder men idag så ville jag slå Göteborg med häpnad. Jag tror inte att jag slog hela Göteborg med häpnad men jag fick en del positiva kommentarer om boots, kostym och hatt. De kommentarer som värmde mest var de jag fick av två säljare inne på NK:s herravdelning (gick dit när jag var klar med klädinlämningen). De var imponerade av kostymen och ville veta mer om den, en av dem ville till och med känna på tyget. Min kostym är ju tung och otymplig jämfört med dagens lätta och smidiga saker men det är odiskutabelt att min kostym, och tyget den är sydd i, är av hög kvalitet.

På Ragtime så ratade de visserligen en del av mina kläder men de tog emot lika mycket som de tackade nej till. Nåt som jag uppskattade på Ragtime var att jag blev bemött som en stamkund idag, ägarinnan kände igen mig och jag upplevde mig inte längre som ”kusinen från landet”. När jag var klar på Ragtime så gick jag till ”ebbe & haldis”, d.v.s. en av Stadsmissionens secondhandbutiker (30 sekunders promenad från Ragtime). Jag brukar aldrig hitta några kläder där men till min stora förvåning så hängde det två fina italienska kavajer på en ställning, den ena kavajen var en Corneliani i en ull/kashmirblandning. Kavajerna kostade 60 respektive 80 kronor styck så jag köpte båda och gick tillbaka till Ragtime och lämnade in dem där. Säljs de så får jag bra mycket mer än 60 och 80 kronor för dem, säljs de inte så tar jag dem själv (det är nästan så att jag hoppas att de inte ska säljas).

Det kändes riktigt bra att gå från Ragtime den andra gången, dels hade jag kunnat lämna in fina kläder och dels hade jag fått en del av den där bekräftelsen som jag ständigt verkar sukta efter.

Jag blev tyvärr inte av med de två par damboots som jag tagit med mig till Göteborg för att lämna in på Broadway & sons. Det berodde dock inte på att det var nåt fel på bootsen utan på att butiken var stängd, ägaren hade åkt på semester. Jag får ta med mig bootsen upp en annan gång, eller så får jag ta mod till mig och försöka sälja dem på nätet.

Efter att jag varit på Ragtime och Broadway & sons så gick jag till NK för att titta på alla fina herrkläder de har där. En del är skuret för kort eller för tajt för min smak men det kan ändå vara inspirerande att titta på färg- och tygkombinationerna. Nåt som jag föll pladask för idag var de rutiga kavajerna från Morris, de fanns i olika färger och jag hade velat ha dem alla.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter NK så började orken att tryta så jag begav mig till stationen för att ta mig hem igen. När jag klev av tåget i Falkenberg var jag dock inte tröttare än att jag orkade åka en sväng till Röda Korset/Kupan och titta. Det visade sig att det var ett bra beslut eftersom det resulterade i en film och ett par skor.

Det finns vissa märken som jag hemskt gärna vill ha i min garderob, Corneliani och Zegna är två sådana när det gäller kostymer och kavajer (har båda) och Crockett & Jones och Church´s är två såna skomärken. Sen tidigare har jag ett par Crocket & Jones och på Kupan idag så hittade jag ett par riktigt gamla Church`s. De är faktiskt så pass gamla att de har en lite annorlunda logotype än den nuvarande, bara ”Church” men typsnittet är detsamma.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Modellen på skon är lite originell, lite som en toffel, men jag tror att jag kommer trivas i dem. Skulle jag inte känna mig bekväm i att ha dem som uteskor så kan jag ju alltid använda dem som just tofflor. Det skulle ju faktiskt vara lite fräckt, mina nuvarande tofflor, ett par Rieker, håller på att bli väldigt slitna så det är kanske dags att byta upp mig lite.

Dagens resa till Göteborg var den i särklass bästa sen jag började åka upp och lämna in kläder på Ragtime. För att fira det så lyxade jag till toasten vi åt till kvällsmat genom att ersätta skinkan med kallrökt lax. Mums!