Dagens bloggande sträcker sig över flera dagar. Det börjar med en bild från min promenad/löpning i tisdags för att via piprökning i onsdags och torsdags landa i dagens aktiviteter.
I onsdags kväll så drabbades jag av en kraftig oro, på gränsen till ångest. Det var väldigt obehagligt men 
jag visste åtminstone vad som orsakade den, tre besvikelser. De två första var att jag upptäckt sprickor i båda mina pipor. I äppelpipan så beror sprickan på ett handhavandefel från min sida – jag tappade den i källargolvet. Sprickorna (tyvärr flera) i 
pipan av ask vet jag inte hur de uppstod. Den tredje besvikelsen kom när jag skulle hämta in Pirana och upptäckte att hon krupit under tråden igen. Hon kryper inte under där vi har metalltråd längst ner men på en sida av hagen har vi bara band och där hade hon gått igenom. Jag blir stressad av att hon går genom stänget, det känns som ett stort påpekande om att vi inte underhåller staketen. Med bra staket så hade hon inte krupit under.
Trots att oron var kraftig i onsdags kväll så tog jag ingen medicin mot den eftersom det snart var dags för mig att röka pipa och jag hoppades att oron skulle blåsa bort med röken. Så blev också fallet, en dryg timme med pipan fick mig väldigt lugn. Det är fascinerande att den här träbiten och lite torkade blad kan ha en sån positiv effekt på mig. 
Särskilt som jag som hypokondriker borde vara skitnervös för cancerrisker m.m. på grund av rökningen.
I går hände det också nåt intressant som var piprelaterat. Innan terapin så satt jag (i sommarvärmen) på Galgberget och rökte. Jag märkte snart att nästan alla som passerade mig hälsade, oavsett om de promenerade eller var ute och tränade. Jag har tillbringat en hel del tid på Galgberget förut men 
aldrig noterat den sortens vänskaplighet tidigare. Jag vill tro att det var pipan som gjorde att jag inbjöd till social interaktion, kläderna kan ju ha gjort sitt till (brun linnekostym).
I går kväll var det föräldramöte för sjuåringens klass, d.v.s. ”klassen från helvetet” som avverkat lärare på löpande band. Tyvärr så har både lärarbytena och oron i klassen fortsatt (kan det finnas ett 
samband måntro….?). Den lärare som började i måndags har inte lyckats skapa ordning, han (och den lärarresurs han har med sig i klassen) har faktiskt inte ens kunnat få alla elever att stanna kvar i klassrummet under lektionstid. Det har tydligen hänt att flera stycken vandrat i väg på egen hand när lusten fallit på. Rektorn har i varje fall insett att de nuvarande lärarna inte räcker till så han har bytt ut huvudläraren mot en kvinna som hade ungarna förra året när de gick i F-klass. Lärarresursen blir dock kvar. Jag tror att den här förändringen blir jättebra, hon som tar över känner ungarna och de har respekt för henne så de kommer förmodligen inte att testa och utmana henne lika mycket som de 
gjort med de tidigare lärarna. En annan sak som framkom på föräldramötet i går var att man delat ut hörselkåpor till barnen så att de kunnat sätta på sig dem när ljudnivån blivit för hög och de inte kunnat koncentrera sig! Det är ju helt sanslöst! Tyvärr så verkar det inte bara vara i den här klassen man använder sig av hörselkåpor som ett pedagogiskt hjälpmedel. Hur kan det ha gått så här snett i skolan? Det förvånar mig inte att det är kö till den friskola i Halmstad som profilerat sig på ordning och disciplin. Fortsätter den här röran så kommer jag också vilja flytta pojkarna dit.
I förmiddags så ringde jag runt till lokala entreprenörsfirmor för att hitta nån som kunde gräva ett schakt över gårdsplanen för fiberanslutningen. Att få tag på en grävare var lättare sagt än gjort, de lokala hade fullt upp men till slut så förbarmade sig Bröderna Davidsson i Harplinge sig över oss och sa att de kunde gräva. De ska komma hit och titta på måndag.
Innan entreprenörsringandet så var jag lite kreativ och försökte laga sprickorna i piporna. På bilen så har de lagat/fixerat stenskott i vindrutan genom att borra bort dem och sen limma igen hålet. Jag tänkte att jag kunde göra på ett liknande sätt med sprickorna i piporna. Jag 
borrade därför små hål i slutet på sprickorna och sen fyllde jag hålen med ”superlim” från Loctite. Vi får se om det funkar. På söndag så tänkte jag provröka piporna så då märker jag om de spricker ännu mer när träet blir varmt och utvidgas.
Jag har också tränar lite i dag. Det blev promenad/löpning och några ronder på säcken. Träningen kändes bra bortsett från att armarna var tunga, solcellslyftandet sitter fortfarande i. När det gäller min skadade vad och hälsena så är de mycket bättre. Jag har dock fått ont i båda knäna nu, den skadan är dock konstig eftersom smärtan blir bättre när jag går och springer och värre när jag sitter still. Mycket skumt. Jag har haft det i en vecka ungefär och börjar fundera på att gå till en läkare med det. Vi får se hur jag gör.
Det kom ett mejl från Serbien idag, rubriken på mejlet var ”Happy wedding anniversity, guys!”. Det är lite genant att erkänna men vi behövde faktiskt påminnas om att det är vår bröllopsdag idag, varken hustrun eller jag hade koll på det.
