Jag håller på att sänka dosen Cipralex som jag tar. Orsaken till att jag vill minska är att jag har biverkningar av den. Min erfarenhet är att så gott som all medicin jag prövat har biverkningar, både fysiska och psykiska. Frågan är bara hur många och om de uthärdliga, ställt i relation till hur effektiv medicinen är. Många gånger upplever jag att de fysiska biverkningarna får psykiska effekter. De fysiska biverkningarna kan bidra till att sänka självkänslan och till att jag drar mig undan omgivningen mer än jag kanske redan gör.
Jag har råkat ut för en del biverkningar som försämrat mitt psykiska mående. Det är t.ex. ökad aptit som leder till viktuppgång som leder till sämre självkänsla, dels för att man går upp i vikt och dels för att man inte kan låta bli att äta. Vissa preparat kan också ha viktuppgång som en direkt biverkning. Andra biverkningar som jag drabbats av är t.ex. darrningar. De gjorde det bl.a. svårt att hålla kvar maten på gaffeln när jag åt. Jag upplevde det som väldigt jobbigt och undvek därför periodvis att äta min lunch när det fanns andra i personalrummet (jag arbetade deltid då). För att lösa problemet med darrningar fick jag ytterligare en medicin, det minskade darrningarna men fler mediciner gjorde ju inte att jag kände mig friskare.
Ytterligare en biverkning som jag har erfarenhet av är muntorrhet. Nåt som i sin tur orsakar dålig andedräkt, som gör mig osäker och rädd när jag träffar folk. Det är inte heller så kul när man sitter med sitt barn i knät och de säger ”det luktar äckligt om din mun”. Nu tuggar jag tuggummi som besatt för att hålla muntorrheten stången och det funkar hjälpligt. 
Ångestdämpande mediciner gör åtminstone mig så trött och seg att jag undviker att ta dem om jag ska på möten där jag behöver vara lite skärpt eller om jag ska vara ensam med ungarna. Hur trött jag blir av medicinerna varierar med dagsformen, vissa dagar märks det knappt och andra dagar känner jag mig som en zombie.
Vissa av medicinerna påverkar sexlivet, där kan man verkligen snacka om en biverkning som sänker självkänslan.
För mig känns kampen för att hitta en bra balans i medicineringen rätt hoppfull trots allt. Jag har en terapeut och en läkare som lyssnar på mig och tar till sig mina erfarenheter. Det är ett oerhört stöd att känna att jag verkligen får vård på mina villkor och inte behöver kämpar mot vårdapparaten. Den situationen har förekommit tidigare och det suger verkligen musten ur en.
