Pretty in pink
I dag var det dags för Socialförvaltningen och terapeuten igen. Kostym på. Jag hade en blå linnekostym med en rosa skjorta och svart väst till samt slips och bröstnäsduk i rosa nyanser (det var snyggare i verkligheten än på bilden).
Jag gillar att ha väst men jag har bara en 3-delad kostym så jag brukar köra med udda väst till kostym, även om alla inte gillar det. Jag har också upptäckt att jag trivs väldigt bra i rosa skjortor. Det tog ett tag att förlika sig med tanken men nu har jag fyra olika rosa skjortor. Skitsnygga allihopa!
Tiden mellan Socialförvaltningen och terapin tillbringade jag i second-hand butiker. Jag köpte en smårutig skjorta (från Brooks Brothers) och en brun väst. De kommer funka bra till en tweedkavaj och manchesterbyxor. När det gäller skjortan så måste jag erkänna att jag föll för ”märkestrycket”. Hade det inte varit en Brooks Brothers så hade jag inte köpt den. Den är snygg men jag har liknande hemma. Brooks Brothers är en mycket välrenommerad amerikansk skjorttillverkare och jag föll för begäret att ha en skjorta av “rätt märke”.
På ångestfronten inget nytt, dvs det kommer och går. Hade mycket ångest mitt på dagen. Testade lite andningsövningar för att få det att lätta men det funkade sådär. Det fungerade bättre att titta på begagnade kläder, ända tills jag fick skuldkänslor för att jag försöker shoppa bort ångesten. Mitt intresse för second-handbutiker genererar regelbundet dåligt samvete för att jag lägger så mycket tid och pengar på nåt så ytligt. Det är väl mitt syndikalistiska förflutna som gör sig påmint. Hursomhelst så försvann ångesten när jag under promenaden mellan två butiker höll på att bli nermejad av en snorunge på moped. Jag blev skitförbannad och ångesten försvann. Min terapeut kallade det att jag ”bytte känsla”. Hursomhelst så funkade det.
Fin outfit!
You need more motorcyclists in your life:)
It can be hard to let go of a feeling until you understand the purpose it serves. I was angry for years, until a therapist told me I was angry at myself. With this knowledge and by finally facing my internal conflict, I was able to get past this feeling. Now I rarely feel anger, and when I do, it lasts only a short while, as a stimulus to take action and resolve something (externally or internally).