Jag har haft med psykiatrin att göra sen jag blev sjuk 2007 och för det mesta har jag fått bra vård. 
Undantag finns tyvärr, det värsta är nog att de satte in sömnmedel första 
gången jag lades in trots att jag inte hade sömnproblem. Det blev början på 14 år med Zolpidem och Zopiklon och en jävla massa lidande när jag till slut bestämde mig för att sluta med tabletterna (ett lidande som fortfarande pågår). De har också vägrat mig vård och sedan kritiserats av IVO för det men de senaste åren så har mina problem med psykiatrin mest handlat om deras bristande förmåga att kommunicera. Det är tragikomiskt att en institution som sysslar med människors psykiska mående så uppenbart saknar förmåga att kommunicera med sina patienter. Där finns t.ex. läkaren som passat bättre som svetsare eftersom han inte verkar begripa sig på patientkontakt, terapeuten som inte kan tala om att samarbetet är avslutat utan utsätter en för ”the silent treatment”, d.v.s. helt upphörde att kommunicera. För ungefär ett år sen beslöt psykiatrin också att jag skulle ha en kontaktperson men ingen talade om det för mig förrän i somras och nu senast så väljer de att skicka ett meddelande jag skickat till min kontaktperson till en helt annan mottagare.
Jag höll på att glömma att JO också kritiserat psykiatrins bristfälliga kommunikation med mig vid ett tillfälle. De är verkligen kommunikationsstjärnor – inte.
Det senaste exemplet handlar om det som heter ”1177 – Mina vårdkontakter”. Det är det system som psykiatrin vill att man som patient ska använda när man kommunicerar med dem och det täcker allt från att förnya recept till att be om att bli kontaktad när man mår dåligt. Systemet är bra när det gäller förnyelse av recept men när det gäller de personliga kontakterna gillar jag det inte alls. Jag vill kommunicera direkt med den jag söker och med 1177 går mitt meddelande genom mellanhänder och det bäddar för missförstånd och problem. Jag brukar därför mejla direkt till dem jag söker trots att jag vet att psykiatrin inte vill att man ska mejla. Min åsikt är dock att psykiatrin finns till för min skull och inte tvärtom, så om jag känner mig bekvämare med att mejla så gör jag det.
Nu har jag fått en ny kontaktperson igen, en som jag fick välja själv, och eftersom jag tycker hon är 
väldigt bra och jag verkligen respekterar henne så valde jag förra söndagen att kontakta henne på det sätt som hon och psykiatrin rekommenderar – 1177. Jag loggade in i systemet och valde funktionen ”Kontakta mig” och skrev ett meddelande där. Det rörde att min vid-behovsmedicin Alimemazin är slut hos leverantören och jag behöver en ersättningsmedicin. Jag ville att min kontaktperson skulle prata med en läkare och sen kontakta mig för feed-back, jag hade också en annan sak på hjärtat – att prata lite om att jag mått så väldigt dåligt under hustruns USA-resa. Det skrev jag inget om, dels för att jag inte ville skriva en roman i kommentatorsfältet och dels för att jag inte ville att några mellanhänder på psykiatrin skulle läsa det – det har de inte med att göra.
Som framgår av skärmdumparna från systemet (klicka på dem så blir de större) så står det att jag ska få svar inom en vardag och det framgår även att jag var tydlig med att jag bara ville ha kontakt med min kontaktperson samt att jag ville bli uppringd. För att få iväg meddelandet så var jag tvungen att ange en yrkesgrupp på den jag sökte. Min kontaktperson är ”bara” undersköterska/skötare och den kategorin fanns inte med som ett alternativ så jag var tvungen att välja ”sjuksköterska”. Jag måste alltså medvetet göra fel för att få iväg meddelandet – bra jobbat 1177!
När jag efter tre dygn av väntan och oro (var stressad över både medicinfrågan och måendet) inte hört något från psykiatrin så ringde jag min kontaktperson – hon hade inte fått nåt meddelande via 1177. Jag kanske verkar lugn och sansad men jag har lite temperament så jag blev förbannad, inte på henne utan på systemet och på att psykiatrin tjatar om att jag ska använda 1177. Jag öste galla över systemet och drog mitt medicinärende och i ilskan kom aldrig mitt dåliga mående upp.
I går ringde min kontaktperson upp mig och berättade att en läkare nu skrivit ut en annan medicin samt förklarade att hon inte fått meddelandet eftersom mellanhanden som läste meddelandet bedömt det som ett rent medicinärende och då skickas det direkt till läkaren (trots att jag varit tydlig med att jag ville att meddelandet skulle gå till en helt annan person). Hon ska ha gjort det av omtanke, för att skynda på mitt ärende – enligt psykiatrins rutiner. Om man nu prompt vill göra på det sättet så kan man väl 
åtminstone också kontakta den person som jag så tydligt uttryckt att jag vill ha kontakt med. I mitt fall så framgick det också att det inte var nån ko på isen vad det gällde medicinen – jag hade så jag klarade mig två veckor till.
När det gäller medicinärenden så har psykiatrin fem dagar på sig att svara och det skulle ha skickets ett meddelande om det till mig när ärendet skickades till läkaren – det gjordes aldrig. När min kontaktperson berättade om psykiatrins rutiner blev jag skitförbannad, inte att jag fått ett recept, utan för att psykiatrin inte kan göra vad jag ber dem om. Min kontaktperson har ingen skuld i det här men det var hon som fick höra min ilska. En ilska som satt i hela dagen och som fick mig att må riktigt dåligt – jag har svårt att släppa dumheter som de här och går tyvärr ofta och ältar dem alldeles för länge.
Psykiatrin tycker uppenbarligen att jag är en idiot som inte vet vad jag vill eftersom de väljer att ignorera att jag anger vem jag vill ha kontakt med, att jag säger att jag inte accepterar att bli kontaktad av nån annan samt att jag vill bli uppringd av den jag söker. De klappar mig lite nedlåtande på huvudet och struntar helt i mina önskemål. Det resulterar i att jag går och väntar tre dagar i onödan (det skapade oro hos mig), blir förbannad två gånger och förstör gårdagen genom att jag spelar upp det inträffade i huvudet gång på gång (det är inte psykiatrins fel att jag ältar men i det här fallet startade de faktiskt processen). Jag grubblade också över vad jag ska skriva i det mejl jag ska skicka till psykiatrin (min kontaktpersons chef). Jag vet att hon inte vill bli mejlad men jag kommer absolut inte kontakta henne via 1177.
På psykiatrin försöker man styra alla kontakter till 1177 genom att inte skriva ut e-postadresser på visitkort och på webben men med lite googlande så brukar det alltid gå att få fram gamla dokument där e-postadresserna är utskrivna – det gick den här gången också. I värsta fall kan man alltid mejla Region Hallands egen e-post regionen@regionhalland.se och skriva vem mejlet ska till i rubriken (namn eller funktion samt arbetsplats). Regionen är en myndighet så de är enligt Förvaltningslagen skyldiga att vidarebefordra mejlet till avsedd mottagare
Till sist tre foton från morgonens hundpromenad. Jag har nog nämnt tidigare att Sigge vill kliva åt sidan från vägen när han gör nummer två och i morse innebar det att han satte sig i en slänt, det blev väldigt akrobatiskt. Lite senare under promenaden så såg vi två älgar springa ut från vår skog. Vi såg dem innan hundarna så vi kunde koppla Sigge, Betty brydde sig inte.
