Rättshaveristen är igång igen!
De senaste dagarna har jag inte mått bra, mycket oro, ångest och trötthet. Jag vet dock vad det beror på och det är helt och hållet självförvållat eftersom det kommer sig av att jag skrivit, och skickat in, en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) gällande Psykiatrin Halmstad, Region Halland. Det handlar 
om deras onödiga och långvariga förskrivning av sömnmedel till mig samt deras agerande när jag försökte få dem att skriva ut medicin mot de myrkrypningar och benspasmer jag fick när jag slutade med sömnmedicinen. Klickar ni på IVO:s logga så kan ni läsa anmälan (inte bilagorna).
Under dagens löptur slog det mig jag att jag missat lite i anmälan, inte tydligt kopplat till lagparagrafer men jag tror att IVO förstår vad jag menar. Hursomhelst så orkade jag inte jobba mer med texten utan behövde få iväg den.
Nu återstår bara att vänta och se om IVO tar upp ärendet och hur Psykiatrin regerar ifall så sker. Möjligen kan jag också fundera lite på varför jag måste bråka med myndigheter på det här sättet (det är ett återkommande fenomen), varför jag blir så förbannad när jag upplever mig felaktigt och dåligt bemött och varför jag är villig att utsätta mig själv för så mycket smärta bara för principfrågor.
Jag har inget svar på varför jag är så här, varför jag har ett ”chip on my shoulder” som man säger i det stora landet i väster. Jag vet dock att jag varit såhär större delen av mitt liv men vad det beror på vet jag inte. Det har gett mig mycket besvär men det har också hjälpt mig 
åstadkomma mycket.
Killarna har sommarlov nu och första sommarlovsdagen var de ganska aktiva, det bådar gott för resten av sommaren. Den äldsta sonen var inne i Halmstad och firade en kompis som tog studenten – han såg mycket prydlig ut när han iklädd sin Corneliani-kavaj cyklade iväg till bussen. Hans bror lyckades slita sig från sin X-box för att klippa gräs hos en granne, gå med hundarna, dammsuga och 
träna, han var dock inte lika snyggt klädd när han trampade iväg till träningen – men varför skulle han vara det.
För att han skulle kunna cykla till träningen var jag tvungen att agera cykelmekaniker och spänna kedjan på hojen eftersom kedjan hoppade varje gång han använde den. Det är min cykel och av nån anledning låg kedjan alltid kvar när jag cyklade så jag misstänker nån form av handhavandefel men för att slippa köra iväg och hjälpa sonen gav jag mig på att spänna kedjan. Jag är inte världens mest tekniska person men med hjälp av en vinkelslip och en MIG-svets så fick jag faktiskt kedjan 
spänd….. Nej, det räckte med några fasta nycklar, en hammare och ett par ”satans helvetes jävla skit!”.
Skatparet som häckar i ett av äppelträden har fått ungar så det är fullt med småskator på gräsmattan mest hela tiden. Jag gillar inte skator eftersom de är boplundrare och äter andra fåglars ägg och ungar. Har dräpt ett antal i vårt hönshus och eftersom ungarna ännu inte är särskilt bra på att flyga så 
de går att komma åt nu, Sigge skulle kunna klippa dem om han fick var lös men dels ska han inte lära sig jaga fågel och dels är det plågsamt för fågeln (för att inte tala om olagligt). Skyddsjakt på skator får visserligen bedrivas året om men det gäller bara fällor och vapen (ej luftgevär) så de får väl vara….. När de för några år sen togs sig in i hönshuset så klippte jag dem med ett squashracket, väldigt effektivt i trånga utrymmen.
Andra aktuella fåglar är rödstjärten som jag dagligen i trädgården, oftast i äppelträden. Jag misslyckas lika dagligen med att ta bra bilder på den. Av foto så framgår i varje fall varför de kallas just 
”Rödstjärt”, stjärten är verkligen roströd i solljuset. I går morse så flög också två tranor över gården när jag tog ut och kissade hundarna, det är mycket tranor här i år. I stallet finns det även kajungar.
Trots att jag mått dåligt de senaste dagarna så har löpningen gått bra, så dock inte idag eftersom jag i går kväll tog Theralen/Alimemazin (lugnande medicin som jag tar vid behov) mot oron så idag är jag väldigt seg. Jag tog mycket mindre Theralen än jag brukar men jag har inte tagit nån på nästan två månader så min tröskel för preparatet har sänkts betydligt.
