Saoirse
Åttaåringen fyllde nio i helgen och som en del av firandet tog vi med honom (och brorsan) till Halmstad
klätterklubb som hade öppet hus för barn och ungdomar. Sonen gillar att klättra i träd här hemma och gick verkligen i gång när han såg klätterväggarna på klubben. Han testade både att klättra med och utan sele och jag tror att han tyckte den fria klättringen var roligast. Storebror klättrade också 
men även om han också tyckte det var kul så gick han inte loss på samma sätt som lillebrorsan.
Svärmor kom hit i söndags för att fira den nyblivna nioåringen och eftersom vi hade tillgång till barnvakt så passade jag och hustrun på att gå på bio i går. Vi såg ”Lady bird”
med irländska Saoirse Ronan i huvudrollen men tyvärr så lyckades jag förstöra mycket av min bioupplevelse genom stress orsakad av ett hjärnsläpp tidigare på dagen. Upprinnelsen till hjärnsläppet var att det är dags att klippa fåren om de ska vara klippta innan de lammar (och det vill vi eftersom lammen har lättare att hitta spenarna då). Jag ringde därför vår fårklippare vid lunchtid i går och han sa att han var i våra krokar och kunde komma och klippa om ungefär en timme. Det var jättebra men det gjorde samtidigt att jag blev väldigt stressad. Jag har svårt för oplanerade händelser och med fårklipparen på ingång var jag tvungen att stänga in fåren, göra i ordning klippningsplatsen (ullen sen förra året låg fortfarande kvar) och så var jag också tvungen att åka och ta ut pengar till betalningen.
Jag fick allt i ordning i tid och klippningen gick bra. Fårklipparen sa dessutom att tre av de fyra tackorna som varit med baggen var dräktiga och det var ett positivt besked. Jag var faktiskt lite orolig att ingen av tackorna skulle vara dräktig eftersom de verkade vara väldigt skeptiska till baggen. Det som sket sig med fårklippningen var betalningen men det insåg jag inte förrän klipparen åkt igen. När jag skulle lägga undan plånboken och gå och röja undan ullen så kollade jag hur mycket pengar jag hade kvar och då insåg jag att jag gett klipparen en femhundring för mycket. Han räknade aldrig pengarna utan stoppade bara de i byxfickan så han noterade inte att han fått för mycket betalt. Femhundra kronor är ingen förmögenhet men vi har inte så gott om pengar att jag kan dela ut såna summor 
hur som helst så jag blev superstressad av mitt misstag. Jag ringde klipparen (många gånger) men det var upptaget i telefonen så efter en stund messade jag honom och bad honom swisha pengarna till hustrun (har inte swish själv) men jag fick ingen respons. Jag fortsatte därför att ringa och nu kom jag fram men hamnade i hans röstbrevlåda där jag lämnade ett meddelande. Jag trodde väl egentligen inte att han skulle blåsa oss på pengarna men jag blev ändå väldigt stressad av det inträffade och av att jag inte fick kontakt med honom. Den stressen växte under eftermiddagen och när det var dags att bege sig till bion var jag ordentligt uppskruvad vilket gjorde att jag hade lite svårt att fokusera på filmen och det var synd eftersom hustrun och jag så sällan går på bio.
Filmen var, trots min uppjagade sinnesstämning, ganska bra. Inte en riktig höjdare men helt ok och Saoirse Ronan var väldigt bra i sin rolltolkning. Om det är nån som undrar över namnet Saoirse så kan jag berätta att det är iriska och betyder ”Frihet” och att det inte uttalas som det stavas utan som i klippet nedan.
Efter filmen så hade jag fortfarande inte hört nåt av fårklipparen men väl hemma igen så plingade det till i hustruns telefon och 500 kronor swishades in. Trots att pengastrulet var löst så kunde jag inte varva ner utan det slutade med att jag sederade mig med en väldig massa glass innan jag kunde somna. Det är synd att gårdagen blev så fel trots att den egentligen var bra, fåren blev ju klippta och hustrun och jag kom iväg på bio, men när jag får psykbryt som i går så rör de verkligen till det för mig.
