Nu har ännu en indiska klocka anlänt, det är också en HMT men med orange urtavla (till skillnad från de lila och rosa klockorna jag redan har) och ett grönt NATO-band som armband.
Den orangefärgen är inte riktigt i den nyans jag tänkt mig men för £4,79 (inklusive frakt) så må det vara hänt.
Jag tycker att jag spenderat mycket pengar på klockor sista tiden men det finns de som lagt betydligt mer. I helgen såldes världens dyraste klocka för osannolika 63 000 000 kr, just det sextiotre miljoner kronor. Klockan såldes på en välgörenhetsauktion så alla pengarna gick till medicinsk forskning. Dyrgripen (till höger) må se alldaglig ut men den 
är en helt unik (gjord i ett enda exemplar) av Patek Philippe och ett antal olika komplikationer.
Gårdagen fick en dålig start och efter den så kom jag aldrig riktigt ”in i matchen”. På eftermiddagen så tänkte, och gjorde, jag nåt som fick mig att känna mig som en hemsk förälder. Det jag gjorde var att hämta barnen tidigt på fritids, de tjatar ofta om att jag ska göra det. Det kanske inte låter som en så hemsk sak att göra men tanken bakom var ”Den här dan är ändå förstörd så jag kan lika gärna hämta barnen.” och det tycker jag faller in under kategorin hemskt.
Inledningsvis så gick det bra med ungarna hemma. De använde sin skärmtid till att spela på plattan men när de sen satt i gång att leka så imploderade jag. Jag tyckte det var skitjobbigt, ljuden från deras stoj 
och stök skar igenom mig och ville bara ta mig hemifrån för att hitta lugn. I såna situationer är det bra att ha kvar lite av den där disciplinen som en gång i tiden drev mig in i sjukdomen, d.v.s. att vilja en sak men att göra nåt helt annat. Så istället för att kasta mig i bilen och lämna ungarna åt sitt öde så lagade jag kvällsmat, chili con carne. Det var dock ingen hållbar strategi eftersom luften helt gick ur mig efter maten och jag la mig strax innan ungarna.
Även om jag inte mått jättebra idag heller så har det i varje fall inte varit lika illa som igår.
Hustrun visade mig det här höjdarinlägg på Facebook igår kväll.
”Jag har ikväll skickat följande mail till jimmie.akesson@riksdagen.se
Godkväll Jimmy Åkesson,
Jag skriver till dig med anledning av er smutskastning av Sverige utomlands, Ni undertecknar det med bl a The People of Sweden. Med hänvisning till min personliga frihet, min integritet och den demokrati som ni säger er värna om begär jag härmed att mitt namn stryks från flygbladet. Förslagsvis kan ni lägga till längst ner på flygbladet “except Birgitta Hult”.
Jag framförde dessa åsikter idag på Sverigedemokraternas Facebooksida och blev kort därefter censurerad och blockerad från sidan. Jag är inte sverigedemokrat så jag kommer inte att hota, hata eller kränka SDs manliga medlemmar sexuellt för att ni censurerade mig.
Jag skriver till dig i Riksdagen för då blir jag diarieförd och mitt mail blir offentligt. I Riksdagens postgång har ni inte möjlighet att censurera mig och hindra mig från att framföra mina åsikter till Sverigedemokraterna. Jag ser fram emot en ursäkt för att ni olovligen använt er av mig för att underteckna ert bruna brev och att ni snarast ändrar texten i flygbladet enligt mitt förslag ovan.
Sverigevänliga hälsningar
Birgitta Hult”
Under dagen så har jag skickat ett mejl med en liknande lydelse till Jimmie.
Jag lånade ett nummer av GQ på biblioteket i går och när jag började läsa det så upptäckte jag att det fortfarande verkar vara gråsprängt helskägg som gäller på manliga modeller. De här två är till förvillelse lika. Först trodde jag att det var samma man men nu tror jag att det är olika modeller men med samma look (eller har de photoshopat den högra?). Jag har börjat tröttna på helskäggiga modeller men de är väl som modet med för korta och smala byxor, de försvinner inte i första taget. När ska modeföretagen börja använda medelålders män med lätt grånade bockskägg i sina annonser?
Idag så hade jag hatten jag skrev om i går. Jag är helnöjd med den, faktiskt helnöjd med hela dagens utstyrsel. Notera särskilt knapparna på kavajen – de är inte original utan jag satte dit dem för att få lite mer liv i kavajen.
I kanten på vägbanan på Hantverksgatan inne Halmstad (nästan precis utanför Gudagott) så finns vad som kan bli ett slukhål. Jag gick förbi där i måndags och noterade det och när jag passerade hålet idag så hade det blivit djupare. Jag mejlade Halmstad Direkt om det redan i måndags och har gjort så idag igen (all kontakt med Halmstad kommun ska ju numera gå via dem). Jag hoppas att nån snart åker ut och fyller igen hålet, innan det blir en stor grop som en bil eller cyklist kör ner i.
Trots att det är en bit in i november så finns det flugor ute. Jag fotade den här fulingen sittandes på haspen till ett av vardagsrumsfönstret. Borde inte flugsäsongen vara över nu?
