Skogshuggarmat
Igår var hustrun och jag på begravning i Snöstorps kyrka.
Det är svårt att säga att en begravning var bra men ceremonin var fin. Jag vill inte ha mitt avsked i en kyrka men det går inte att komma ifrån att kyrkorummet är mer högtidligt och stämningsfullt än profana begravningslokaler. Problemet är bara att det blir en massa tjat om Gud när man är i kyrkan. Inget ont om gårdagens präst, jag förstår att han måste nämna Gud och det icke-gudliga pratat skötte han jättebra.
På begravningen hade jag min svarta kostym från Rose & Born som jag fyndade på Kupan sommaren 2015 och inte använt sen dess (ett ”impressionistiskt”, dvs suddiga, fotot taget i en spegel i församlingshemmet där minnesstunden var). Jag har en hemmagjord väst i samma tyg som kostymen (köpte två par byxor till kostymen och gjorde en väst av det ena paret) men den är inte riktigt så välsydd att jag vill ha den på en begravning. Jag hade därför en udda väst till kostymen, det kanske inte är formellt okej men jag ville ha en väst på mig så det fick bli så. Som ytterplagg hade jag min mörkblå överrock i ull.
Efter begravningen så åkte hustrun och ungarna vidare till hennes föräldrar så jag är ensam hemma ett par dagar. Hennes pappa fyllde 80 i veckan och de ska fira honom idag.
Jag var rätt trött efter begravningen så jag tog det lugnt i går kväll, orkade inte ens gå ut och röka en kvällspipa. Jag orkade dock stoppa i mig en rejäl portion ”Beans on toast” med stekt ägg och falukorv till. Skogshuggarmaten var en förberedelse för dagens övningar – har jobbat med motorsågen idag.
Skogsarbetet gick dock inget vidare. Träden föll inte riktigt som jag ville och när jag skulle kapa upp ett fällt träd så klämde jag fast sågen rejält. I kampen att få loss sågen så tror jag att jag knäckte ett revben. Det knäckte till, och kändes, precis som när jag bröt ett revben i februari 2020. Just nu gör det inte särskilt ont, mitt oroande över den eventuella frakturen är ett större problem, men jag misstänker att på måndag och tisdag kommer det börja göra ont på riktigt…. Jag får försöka komma ut och såga lite i morgon innan smärtan blir så besvärlig att jag inte kan fälla träd.
Smärtan efter revbensknäcken var inte farlig utan jag fortsatte att jobba och sen satte jag mig och fikade också. Fika vid brasan är helt ok även fast man är öm i ett revben – det är förstås ännu bättre 
om man är smärtfri. Jag spelade också in en kort video till min pipkanal på YouTube, det är första gången på 2,5 år som jag gör det. Det ska inte bli en vana men jag får fortfarande nya prenumeranter så jag kände att jag måste ge nån form av livstecken ifrån mig.
