Det är väldigt vad det blåser. Först stormvindar natten mellan fredag och lördag och så idag också. Jag hissade den irländska flaggan i morse, det är ju St Patricks day, men jag halade den igen för att det blåste så mycket.
Jag hoppas att det lugnar sig lite under dagen så jag kan hissa den igen.
St. Patrick är Irlands skyddshelgon och han ska ha dött den 17:e mars nån gång i slutet på 400-talet. Därav Irlands nationaldag idag. Förutom att ha kristnat Irland ska St Patrick även ha drivit bort alla ormar från ön.
Inför kalaset i går så städade vi huset. Det är en av de stora fördelarna med att ha kalas, det blir städat. Jag dammsög bl.a. sovrummet och fick ett ryck och gjorde det ordentligt för en gångs skull. Det innebar att jag även dammsög/torkade av lister och tavelramar. När jag dammade av fotot till höger så fastnade jag i gamla minnen
.
Kortet är taget när jag pluggade i Linköping för 25 år sen. Det skickades till mig när jag satt i fängelse för att ha vägrat värnplikt. På baksidan av fotot finns ett brev som värmde väldigt mycket när jag fick det.
När jag läste brevet igår så var jag direkt tillbaka i Linköping. Minnet är en fantastisk tidsmaskin men så lätt det är att bli sentimental. Allt var inte jättebra i Linköping men lite kul var det….
Jag kan inte låta bli att undra vad de som skrev brevet gör idag. Är de fortfarande aktiva syndikalister? Kvar på barrikaderna? De gjorde stort intryck på mig. Jag gjorde mina första utomparlamentariska aktioner med dem, sånt glömmer man inte i första taget.
