I fredags skrev jag att jag trodde att jag och Sigge sett en sparvhök under vår morgonpromenad. Det 
har vi inte, vi såg en gök! Under hundpromenaderna de senaste dagarna så har vi sett samma fågel flera gånger och jag har lyckats ta aningen bättre bilder än 
tidigare och nu landar jag därför i att det är en gök. Sparvhöken har inte det gråa som går ner på bröstet som den här fågeln har. Det har däremot göken.
Jag har skickat några foton till en fågelkunnig kompis men jag är rätt säker på att det är en gök vi sett. Det är nog första gången jag ser en gök, hört den har jag ju gjort massvis med gånger.
I går eftermiddag så råkade jag ut för en annan fågelhändelse för första gången. Jag gav Sigge mat 
ute på gårdsplanen – vi strör ut hans torrfoder på gräset där för att det ska ta lite tid för honom att äta. Får han det i en skål så vräker han i sig käket och storknar. När jag stod där i godan ro så föll en duva död till marken! Jag hörde att det flaxade till i kastanjerna och plötsligt så for det ner en duva som slog i backen med en duns, flaxade lite och dog. Både jag och Sigge blev ganska förvånade.
När jag tittade närmare på duvan så kunde jag inte se några tecken på skada, inga sår och inget blod. Duvan verkar ha varit ung eftersom den fortfarande hade 
dunrester bland fjädrarna. Det är ju mycket tal om fågelinfluensa på Västkusten nu så jag har stoppat duvan i frysen och kontaktat SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) och frågat om de vill ha duvan för undersökning och analys. Jag hoppas de vill det för jag vill veta vad duvan dog av.
Jag blev förkyld förra söndagen och efter att ha mått väldigt dåligt inledningsvis så blev jag piggare men 
nu har det vänt igen. Jag har börjat snora och det går tungt att andas. Jag orkar fortfarande gå med Sigge men efter promenaderna är jag helt färdig. Förkylningströttheten hindrade mig dock inte från att laga min ena toffel som spruckit i en söm. Jag
sydde med vanlig sytråd så det håller kanske inte så länge men med grövre tråd kommer grövre nålar och då blir det svårt fört mig att sy i skolädret. Jag måste dock säga att toffeln hållit länge. Jag köpte den, begagnad, sommaren 2012 eller 2013 för att ha som en sommarsko (vilket det egentligen är) men den kändes för gubbig så jag använde den som toffel istället.
Sigge är ju pinngalen och det verkar ha smittat av sig på Betty.
Hon brukar aldrig ligga och tugga på 
pinnar men igår gjorde hon just det. Hundarna verkar bli alltmer avslappnade tillsammans – när det är dags för Siggebus på eftermiddagarna så brukar Betty gå fram och kolla läget. Om Sigge blir för exalterad så springer hon dock undan.
