Sigge har sin bädd under ett fönster och på sistone så har han flera gånger legat, ibland vaken och
ibland sovandes, så att gardinen från fönstret delvis täckt honom. Att se Sigge sovandes med gardinen över sig fick mig att tänka på när jag jobbade på långvården året efter studenten (d.v.s. 1988-89). Det fanns en man 
som låg där som alltid hade en filt uppdragen över huvudet när han vilade middag, inte för att stänga ute ljuset (han var blind) utan för att han tyckte om känslan av filten över ansiktet. Jag pratade en del med mannen (vill minnas att han hette Erik) och han berättade bland annat att han i sin ungdom hade jobbat med omgrävningen av Södertälje kanal (1917-24).
Jag minns förvånansvärt många av de patienter/boende jag kom i kontakt med när jag jobbade på långvården. Minns dem mycket bättre än jobbarkompisarna. Där fanns han som varit guldsmed och som ibland fick för sig att han var ombord på en Finlandsfärja, John som var mån om att alltid ha håret färgat svart, Elsa som jag spelade kort med och så sportiga Folke som vägrade dö. Folke var
mycket sportintresserad (vid nåt tillfälle fick jag ta med honom och se SSK spela på Scaniarinken) och han hade idrottat mycket i sin ungdom. Även om det var länge sen han varit aktiv så verkade han ha kvar lite av den järnkondis han en gång haft för när han blev dålig och slutet närmade sig så vägrade han att dö. Han dog givetvis så småningom men som hans hjärta kämpade emot, dödskampen pågick fasansfullt länge. Han blev medvetslös/okontaktbar ganska snabbt men hjärtat vägrade sluta slå trots att andningen bara var en rossling, kroppen krampade och han blev allt mer utmärglad. Han kämpade verkligen emot innan han till slut fick ro. När han dött så fick jag privilegiet att tvätta och göra i ordning honom så att hans barn kunde ta avsked. Det kanske inte låter som ett höjdarjobb att tvätta och klä en död människa men det är faktiskt nåt som kan kännas oerhört viktigt och meningsfullt.
Även om de flesta taggningar jag gjorde på klassfotona som jag skrev om igår inte fungerade så gick 
några fram. En som taggats hörde av sig och det visade sig att världen är liten – han gifte sig i Getinge kyrka med en tjej från byn. Ibland är världen liten. Ett annat exempel på det är att när jag tittade igenom FB-profilerna för dem där taggningarna inte fungerade så upptäckte jag att en av mina gamla klasskompisar har kopplingar till hustruns faster.
När jag suttit ute och rökt de senaste veckorna så har jag ofta hört ett gällt, klagande fågelskri. Det har låtit som om det kom från andra sidan logen men nu tror jag att det faktiskt kan ha 
kommit inifrån logen för därinne har jag nämligen hittat en fjäder från vad jag tror är en kattuggla. När jag googlade kattugglans läten så hittade jag ett som lät precis som det jag hört under piprökningen (lätet kommer ca. 10 sekunder in i inspelningen).
För ganska exakt två år sen så såg vi dessutom en kattuggla inne i stallet (som hänger ihop med logen) så det är nog 
så att vi har ugglebesök där i år igen.
