Stereotyp bild
I helgen har jag frossat i skotsk film från 80-talet. I fredags såg jag ”Restless natives” (se det förra 
blogginlägget), i lördags ”Gregorys girl” och i går ”Diskhofeber” (”That sinking feeling”). ”Gregorys girl”, som faktiskt hade premiär redan 1979, såg jag med familjen och den uppskattades mycket. Hustrun hade sett den tidigare men det var premiär för ungarna – de var mycket förundrade över skotska killars oförmåga att konversera det motsatta könet. Jag har hittat ”Gregory´s girl” och ”Diskhofeber” på YouTube och gillar du brittisk film så passa på att se dem. Jag vet inte hur länge de får ligga kvar med jag lägger de nu aktuella länkarna nedan.
https://www.youtube.com/watch?v=R2fDoK9o_7g
https://www.youtube.com/watch?v=GAXY2BaYuDY
Jag har också ägnat mycket tid i helgen åt att lära mig en massa om näspiercingar – en hel del som jag borde vetat när jag gjorde min….. Jag är ibland lite impulsiv till min läggning och piercingbeslutet var väl ett resultat av det. Jag ångrar absolut inte att jag piercade mig, är superglad att jag gjorde det men jag borde läst på lite mer innan. Då hade jag tänkt på att fråga hon som gjorde hålet om dimensionerna på stiftet hon satte i näsan på mig. Jag har nämligen börjat titta på smycken att ersätta det med och då hade det underlättat att veta hur grovt och långt det är. Jag borde också ha bett håltagerskan mäta ut exakt hur liten diameter jag kan ha på en ring med hålet där det nu sitter. Det
är möjligt att allt det där hade hänt om jag gått till nån som piercar med kanyl och inte med Blomdahls pistol men jag ville ju inte anlita den typen av piercare. Jag är inte bekväm med att nån med fler tatueringar än en fånge på San Quentin, uttänjda öron och ett ansikte som en nåldyna sticker en kanyl i mig (min aningen stereotypa bild av piercare).
Vad det gäller nässmycken så tänkte jag mig initialt nå slags ring, frågan var bara vilka dimensioner, 
men under veckan som gått, och jag sett mitt smycke i spegeln, och när jag surfat runt på hemsidor som säljer piercingsmycken så har jag blivit mer öppen för att ha 
nån form av stav med en knopp på. Jag hade också tänkt att smycket skulle vara i 18K guld men jag har kommit fram till att innan jag testat och vet säkert vad jag vill ha så får det bli kirurgiskt stål eller titan (betydligt billigare än guld).
När jag surfade runt efter smycken så hamnade jag på Hallbergs där jag 2014 köpte 
ringen jag har i örat nu. Jag minns inte vad jag betalade för ringarna (såldes som par) men jag är säker på att det inte är de nästan 4000 kronor de kostar nu. Guldpriset har gått upp sen dess och det syns i priset på örhängena.
Det blev ingen nypremiär på piprökning i lördags men i går kväll satte jag mig. Som vanligt smakade 
första stoppet efter ett uppehåll förunderligt gott. I pipan, som är en av mina favoriter, hade jag Old dark fired från danska Mac Baren. Det är en blandning av burley-, kentucky- och virginatobak, den är mustig och smakar lite grillat.
