Stout tar igen sig
Sen vi fick Stout för ett år sen så har jag träget fotograferat honom och lagt ut bilderna på bloggen. Jag har märkt hur svårt det är att fotografera en svart katt, alla konturer och allt djup i bilden försvinner. I går tog jag en serie kort på Stout, den gemensamma nämnaren var att han låg och tog igen sig. När jag sen tittade på bilderna så var de inte särskilt bra, jag lekte därför lite med dem i datorn. Nedan finns både originalen och de ”datoriserade” versionerna.
Jag har visat upp mina färgglada HMT-klockorna på praktiken och de blev väl mottagna. När jag beskrev
hur indiska urmakare målar om klockor i lite gladare färger så var det en som sa ”jaha, de ”pimpar” klockorna”. Det är ju precis vad de gör, fast jag har inte artikulerat uttrycket ”pimpat” för det i mitt huvud tidigare. Vanligtvis är jag inte så glad för anglifieringen av svenska språket men just ordet ”pimpa” kan jag tycka bidrar med något.
Jag pratade med byggarna som fixar med köket om takplåten som börjat släppa. När vi gick ut och tittade närmare på den så såg vi att det var en plåt till som är på väg att lossna. De ska ta hit ställningar och gå upp på taket och fästa 
plåtarna ordentligt. Skulle en av dem släppa i en storm är det risk 
att hela taket ger sig iväg.
Byggarna hjälpte oss också att spika fast de takpannor som alltid lossnar när det blåser. När vi la om taket så sa de byggarna (inte samma firma som vi anlitar nu) att man slutat spika fast takpannor och att man fäster de med nån sorts hakar istället. Så det blev hakar men de klarar uppenbarligen inte den blåst vi har här. Nu har byggarna borrat hål i takpannorna och spikat fast dem, förhoppningsvis ska de sitta bättre framöver.
Idag hade jag de glencheckrutiga 10-kronorsbyxor som jag köpte förra veckan. Efter att jag fixat till benen på dem så är de hur snygga som helst. Jag tyckte det blev en lite spännande klädkombination idag, konservativ överkropp och lite mer vågat på underkroppen.
Innan dagens praktik så var jag och hämtade jag mina svarta boots som varit hos skomakaren för lästning (d.v.s. de töjer ut dem lite). De blev precis lagom. Jag har bytt skomakare till de i det lilla rucklet på Hantverksgatan.
Orsaken till att jag bytte var inte att min gamla skomakare gjort ett dåligt jobb utan hans negativa inställning till lädersulor. Även om skomakarna på Hantverksgatan inte längre har en maskin för att sy fast lädersulor så uppskattar de ändå skönheten och känslan i en lädersula. Därmed inte sagt att jag vill ha lädersula på alla mina skor. Bootsen jag lästat hade en lädersula när jag köpte dem men jag lät skomakaren lägga på en gummisula för att stövlarna skulle klara vintern lite bättre. Eftersom jag hade sulat skorna så bjöd de på lästningen. Tack!
Efter praktiken idag så gick jag till Kupan. Jag köpte inget men såg en intressant sak. I ett skåp hade de fyra dyra, diamantbeströdda, klockor. De har tydligen fått dem till försäljning från Halmstads Urmakeri. 
